Stå upp för Israel - bli medlem nu!

Kom till Nordic Israel Congress 10 – 12. maj och lyssna på mycket relevanta föredrag. Var snabb med anmälan, begränsat antal platser

Två ikoner befäster de judisk-kristna relationerna

Bengt Olof Käldes ikon från 1989 med Josef, Maria, Jesus, profeten Symeon och vittnet Hanna. (Foto MIFF)
Teologen Göran Larsson har en unik kunskap om den judiska historien och de judisk-kristna sammansvetsade relationerna. Att han under många år ledde Svenska teologiska institutet i Jerusalem och är den enda icke-juden som fått delta i tändandet av de tolv ljusen på Mount Herzel på Självständighetsdagen, ger honom en modern ikonstatus för den självklara judisk-kristna kopplingen.

MIFF är neutral till olika livsåskådningar såväl som till partipolitik. Däremot kan inte en rättvis bild av det moderna Israel förmedlas utan att känna till landets och befolkningens historia, liksom religionernas inflytande under årtusendena. Allt är viktigt för förståelsen av dagens skeenden.

Den årliga ceremonin, som hålls på begravningsplatsen för den politiska sionismens fader Theodor Herzel, inleder firandet av Israels självständighetsdag. Tolv ljus symboliserar Israels tolv stammar och dessa tänds av personer som bidragit till det judiska samhället på ett enastående sätt. Att den svenska teologen fick det ärofulla uppdraget inför alla Israels digniteter säger mycket om Göran Larssons betydelse för både den judiska och den kristna historien.

Svenska teologiska institutet i Jerusalem

Svenska teologisk institutets syfte är enligt dess stadga att ”möta behovet av studier och forskning för förståelsen mellan judisk och kristen tro”. Själva huset som institutet verkar i ägs av Svenska kyrkan och ligger på Profeternas gata 58 i Jerusalem. Vid en omröstning bland Jerusalemborna utsågs detta hus som stadens vackraste. Byggnaden stod färdigt 1882 och är ett av de äldsta utanför den gamla stadsmuren.

När Göran Larsson beskriver hur huset kom i svensk ägo efter andra världskriget nämner han ”insikten hos allt fler att judehatets ogräs hade rotat sig i kristen teologi, och att dess rötter måste ryckas upp … och det var hög tid att ett nytt kapitel i den smärtsamma relationen mellan judar och kristna blev skrivet”.

Teologen Göran Larsson med ikonen av konstnären Bengt Olof Kälde. (Foto MIFF)

Ikoner är viktiga i framför allt ortodoxa kyrkor och hem, men de har varit föremål för svåra strider i kyrkans historia. Vid kyrkomötet i Konstantinopel 843 beslöts dock att bilder var en viktig del i kyrkan och ska ses som en förebild.

Ikonen som förenar judar och kristna

En ikon av den store svenske kyrkokonstnären Bengt Olof Kälde visar på de historiska beröringspunkterna mellan de båda religionerna. Det barn som de kristna anser var Messias, var ett judiskt barn. Det är mycket i ikonen som visar på judendom. Vi ser tabernaklet, ”tälthelgedomen”, i bakgrunden. Där förvarades förbundsarken med förbundets båda tavlor.

De judiska föräldrarna

Juden Jesus bärs fram till uppenbarelsetältets ingång av modern Maria 40 dagar efter födelsen, så som Toran och 3 Moseboken 12:2-4 föreskriver. Fadern Josef ur Juda stam bär de två turturduvorna, som enligt traditionen skall offras. Men eftersom Josef, enligt Mose lag, redan nio dagar tidigare lösköpt sin förstfödde son från ”kohen” (prästen), skildrar ikonen två händelser samtidigt.

Den judiska profeten Symeon

Juden och profeten Symeon sägs ha blivit så gammal, eftersom han inte kunde dö innan han fått se ljuset i form av Messias. Kyndelsmässodagen den 2 februari har fått namnet från det latinska candela.

Symeon bär den urgamla judiska bönemanteln ”tallit”, som är fyrkantig och har tofsar ”tsitsit” i hörnen. Men Symeons tsitsit har inte den violetta tråden, som är ett tecken på förbundet mellan Gud och israels folk. Efter andra templets förstörelse år 70 fördrevs de flesta judar och dessa kunde inte framställa den dyrbara färgen från en havssnäcka. För att inte skapa ett A- och B-lag, hade därefter ingen en violett tråd i sin ”tsitsit”.

Lägg märke till att Symens händer är insvepta i hans ”tallit” när han håller barnet, på samma sätt som man inte rör vid torarullarna med sina händer. Snart skulle Symeon få dö och begravas i sin ”tallit”, sedan de fyra ”tsitsit” avlägsnats som ett tecken på att hans förbund fullgjorts.

Det judiska vittnet Hanna

Det judiska vittnet Hanna med en bön på hebreiska. (Foto MIFF)

Hanna bär ett bibelord, som ovanligt nog är skrivet på hebreiska. En grekisk ikon använde grekiska bokstäver, men då går meningen i Matteus 5:18 ”… skall inte en enda bokstav, inte minsta bokstav i lagen förgå” delvis förlorad. Den minsta bokstaven i det hebreiska alfabetet är ”jod” och ses näst längst till vänster. Uttrycket ”inte ett jota” kommer härav.

En skriftrulle ligger på ett bord, som symboliserar det podium ”bima” som torarullarna läses från i en synagoga. Närheten mellan den första kristna personen och den judiska lagen och läran är uppenbar.

Judendomen har förnekats

Det faktum att Jesus var jude har ofta försummats och ibland förnekats. En mängd detaljer i denna ikon visar dock tydligt kristendomens judiska fundament. Men det finns otaliga exempel från medeltiden och till dags dato där judendomen istället framställts som kristendomens kontrast. Nästan alltid finner man politiska skäl till osynliggörandet och demoniserandet.

Den ikon av Bengt Olof Kälde som denna artikel analyserar håller en tyst predikan om en historisk rättvisande återgivning av den ursprungliga judisk-kristna relationen.

Denna artikel grundar sig på en predikan av Göran Larsson i Ösrta kapellet, Jönköping, Tu bishuat 5783 (6 februari 2023), samt på boken ”Fönster mot Gud” av Göran Larsson 2011.

Du kan läsa den här artikeln gratis tack vare MIFF:s över 13 100 medlemmar i Norge och över 450 medlemmar i Sverige. Men vi behöver stöd från många fler nu!

Ge en gåva här eller Swisha till 1233318219

Bli medlem