Konflikt

IDF har världens svåraste uppgift

Israeli Defens Force försvarar landet mot fler fientliga länder och terrorgrupper än något annat lands armé, men skyddar civila.

Försvarschefen generallöjtnant Aviv Kochavi är mycket tydlig med vem som bär ansvaret för striderna som blossar upp. Kochavivs uppgift är att skydda israeliska civilbefolkningen från angrepp. Det finns inget annat sätt att försvara sig från terrorister och fientliga staters angrepp än genom kännbara motangrepp. Alla oskyldiga civila varnas regelmässigt och uppmanas att ge sig av från fiendens uppskjutningsramper, vapendepåer och högkvarter. Alla försvarsangrepp är riktade mot terrorgruppernas ställningar och högkvarter. Hamas, Islamiska Jihad, Hizbollah och Iran är exempel på fiender som inriktar sig på att döda civila och sätta skräck i befolkningen. 

De väljer också att avfyra sina missiler från tätbebyggda områden, både för att maskera sina planer, men också för att deras egna civila ska drabbas av Israels försvar. Depåer under skolor i Gaza och raketlager i hem i södra Libanon liksom under fotbollsstadion i Beirut är bara några exempel. 

Rickard Kemp, en brittisk kapten som tjänstgjort i Afghanistan vittnade 2009 inför FN:s UNHCR efter Gazakriget Gjutet bly. Han sa ”Baserat på min kunskap och min erfarenhet, gjorde IDF mer för att säkerställa civilbefolkningens rättig-heter i en stridszon än någon annan armé i krigshistorien”. Han har fått mycket stöd för sin uppfattning bland militärer i Storbritannien. I Israel är man ovan vid objektiva icke-israeler.

Så här försöker IDF skydda civila

Flygblad som släpps ner över områden som används av terror-organisationen Hamas för att attackera Israel, manar civila att hålla sig borta från uppskjutningsramper mm. Hamas uppmanar befolkningen att ignorera varningar.

SMS-meddelanden skickas också ut inför attacker mot posteringar, för att inga oskyldiga ska skadas.

Takknackning innebär att man släpper ett ofarligt knallskott på en byggnad med t ex terroristvapen, för att eventuella civila ska kunna lämna byggnaden. Hamas uppmanar i stället civila att vara mänskliga sköldar, för att skydda sig själva och sina vapen.

Avbrutna attacker på grund av att det finns civila i området sker ofta. När man ser att det finns oskyldiga civila i närheten avblåser man attacken.

Israel vill ha bra relationer till sina grannar, men ledarna för Israels fiender tjänar på konflikter och dödade civila. Dödade israeler leder till fler motangrepp, vilket leder till fler dödade araber, som genererar mer pengar till terror. Försvaret av landet kostar ofantliga summor som skulle behövas till annat.

Medicinsk hjälp till skadade i konflikten i Syrien har skett i det tysta. Sjukhusvård har också givits till palestinska ledare och dess familjer, medan ledarna uppmanat till bojkott mot israeliska sjukhus.

Minnet av det förödande angreppet från al-Assads Syrien och Sadats Egypten 1973 mitt under Israels största högtid – Yom Kippur – har etsat sig fast i allas medvetande. Slappnar försvaret av för en enda kort stund, kan landet och folket vara borta. Man har lärt sig att aldrig underskatta fienderna som vill förgöra dem. Syrien ville återta Golan, som de förlorat när de anföll Israel 1967. Därifrån hade de skjutit raketer mot Israels Galiléen. Över 1000 syriska och irakiska pansarvagnar dödade tusentals israeler under striderna här, när Israels vaksamhet inte höll måttet.

Ett jämlikt försvar är nödvändigt

Den allmänna värnplikten i Israel är tre år för män och två år för kvinnor. Det är en ansenlig tid som försvinner för dessa unga människor, som de hellre skulle lagt på att utbilda sig eller arbeta med sina kommande yrken. Judar från olika delar av världen svetsas emellertid samman under denna tid.