Åttastaterslösningen som bygger på Mellanösterns urgamla system med lojalitet inom klanerna. Den genuina arabiska kulturen har inte tagits hänsyn till när västländerna delat upp Mellanöstern.
Sedan 2012 har den israeliska fil dr Mordechai Kedar förespråkat en decentraliserad lösning på konflikten mellan Israel och palestinierna, som bygger på Mellanösterns urgamla system med lojalitet till stammen, klanerna, de etniska och religiösa grupperna. Förslaget är ett alternativ till en självständig palestinsk stat, som varken har lyckats hålla ihop det blivande landet, skapa fred eller kunnat försörja sin befolkning.
Kedar undervisar i arabiska studier vid Bar-Ilan University i Israel och är expert på det arabiska samhället. Han har specialiserat sig på islamiska grupper, arabisk massmedia och Syrien.
Blomstrande arabiska samhällen och ekonomier
Han utgår från de stater i området som är stabila och har mycket hög levnadsstandard som Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Kuwait, Qatar och Oman. Rikedomarna och lugnet har inget med olja att göra. Det beror, enligt Kedar, på att staterna består av en enda klan. De har gästarbetare, men medborgarna tillhör endast en klan. Dubai har t ex ingen olja, men staten styrs av klanledarna, som har legitimitet hos hela stammen, och ekonomin blomstrar. Klanledarna känner ett ansvar för hela sin stam och strider inom stammen förekommer inte. Staten tillhör dem alla.
Kaotiska, arabiska stater
Misslyckade, kaotiska och fattiga stater, trots massor av olja, är t ex Irak, Algeriet, Libyen och Jemen. Dessa stater består alla av en blandning av olika stammar, etniska och religiösa grupper och sekter. Staten betraktas av majoriteten av invånarna som fiender, som erövrat dem, fortsätter Kedar. Detta leder till inbördesstrider som i Syrien, Libyen och Irak eftersom det aldrig funnits ett enhetligt syriskt, libyskt eller irakiskt folk.
Norsk samhällsbyggande fungerade inte i Mellanöstern
De palestinska araberna fick genom Osloavtalet 1993, med västerländsk hjälp, en egyptiskfödd ledare vid namn Yassir Arafat. Han hade inte folkets stöd och var ledare för en terrororganisation, inte en klan. PLO styrs i dag av den Palestinska myndigheten (PA) på Västbanken, medan terrororganisationen Hamas styr på Gazaremsan. Ett västerländskt system frammedlat av norrmän visade sig inte fungera i Mellanöstern. Inte särskilt förvånande egentligen.
Bygg på klanstrukturen
Alternativet vore att kopiera systemet med de lyckade statsbildningarna byggda på klanstrukturen i Mellanöstern. Lokala palestinska klanerna styr sig eget område som bildar ett självständigt emirat tillsammans. Klanledarana har en självklar auktoritet hos sitt folk och ledaren har motsvarande ansvar för sin stams välmående.
Varje palestinaemirat formar sig själva
Bevisen för att palestinaaraberna också är ett klansamhälle är de sociala mönstren när det gäller giftermål, blodshämnd, geografisk tillhörighet och konfliktlösning. Hebron, Jeriko, Ramallah, Tulkarem, Qalqila, Nablus, Jenin och Gaza (som ju redan har existerat som självstyrande sedan 2007) bildar var sitt emirat. Varje emirat skulle ha möjlighet att forma sin egen positiva framtid för sig själva, men tillsammans bilda Förenade Palestinaemiraten.
Palestinierna är redan delade
De palestinaaraber som bor i Jerusalem kan bli israeliska medborgare och de flesta opinionsundersökningar visar på att majoriteten inte vill bli en del av en palestinsk stat ändå. Kedar menar att de som kritiserar hans förslag för att splittra palestinierna, borde kritisera Hamas som redan splittrat den tänkta staten och avskräckas av de senaste 25 årens våld och kaotiska ekonomiska utveckling.
Klanerna är tyvärr maktlösa
De enorma summor som pumpats in i Arafats och Abbas totalitära system, har gett dem all makt, på klanernas bekostnad.
Den mängd vapen som PLO och Hamas förfogar över, gör att klanerna skulle ha mycket svårt att klara att försvara sig, om de skulle stöttas av världssamfundet. Det västerländska stödet för den saudiske, Kariofödde Arafat, slog ut det urgamla stabila klansamhället.
