Klicka här för att bli medlem i MIFF nu – hjälp oss att nå 1.500 medlemmar i Sverige.

Vad många i Sverige inte förstår om Gazakriget

Israel kämpar för att hålla radikal islam borta från Medelhavsområdet. (Illustrationsfoto: iStock)
Genom att stå upp mot Iran och deras allierade hindrar Israel östra Medelhavet från att komma under kontroll av radikal islam.

Den här artikeln skrevs av professor Efraim Inbar, chef för Jerusalem Institute for Strategy and Security.

Gazakriget är inte bara en regional konflikt. Den avslöjar vad som är den främsta utmaningen för den amerikanskdominerade internationella ordningen: kvartetten Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea. Hamas i Gaza använder ryska, kinesiska och iransktillverkade vapen och har byggt tunnlar efter nordkoreans modell. Iran försöker påskynda ett amerikanskt tillbakadragande från Mellanöstern, ett mål som delas av Ryssland och Kina.

Förutom sitt religiösa motstånd mot den judiska staten, har Iran etablerat ett nätverk av allierade terroristgrupper för att attackera Israel. Israel är en amerikansk allierad och den enda staten i regionen som är mäktig nog att motsätta sig Teherans imperialistiska och islamiska impulser. Israel står som en västerländsk bastion i regionen och motsätter sig denna kvartett.

I civilisationsmässiga termer har östra Medelhavet historiskt sett fungerat som gränsen mellan väst och ”barbarerna” som kommer från öst. I forna tider stoppades det persiska försöket att expandera västerut av grekerna. Århundraden senare stoppade venetianarna den osmanska framfarten. Med tiden fluktuerade denna gräns, vilket återspeglade maktbalansen mellan de olika krafterna som kämpade för dess kontroll.

”Idag är det Israel som hindrar östra Medelhavet från att hamna under islamisk hegemoni”

Idag är det Israel som hindrar östra Medelhavet från att hamna under islamisk hegemoni. Jerusalem är engagerat i ett krig för att förstöra Hamastan, en radikal islamistisk stat vid Medelhavskusten. Israel har hjälpt Egypten, en Medelhavsstat, att bekämpa det islamistiska upproret på Sinai. Muslimska brödraskapet, som styrde Egypten i lite mer än ett år, är fortfarande den starkaste politiska kraften i landet och kan under vissa omständigheter potentiellt återta makten. Norr om Israel längs Medelhavskusten ligger Libanon, där Hizbollah, en shiitisk proxy för Iran, är den sanna härskaren. Israel verkar ha för avsikt att besegra Irans förlängda arm i regionen. Syrien omger Libanon i norr, längs Medelhavet och från öster, och Israel kämpar mot den iranska närvaron där.

Turkiet, Iran, Libyen och Ryssland

Israels nära band med Grekland och Cypern hjälper till att balansera Turkiets makt, ett land som har letts i mer än två decennier av Recep Tayyip Erdoğan, en islamist som uppmuntrar islamiseringen av Europa och har varit värd för både ISIS och Hamas. Turkiet vill också ha kontroll över gasrikedomarna i östra Medelhavet. Iran och Turkiet har ett intresse av att försvaga den västerländska närvaron i östra Medelhavet för att underlätta tillgång till och inflytande över muslimerna på Balkan, samt kontrollera vägarna för illegal invandring till Europa. Väster om Egypten längs Medelhavskusten ligger Libyen, där Tripoli-fraktionen i inbördeskriget genomsyras av islamister och får hjälp av Turkiet. Ryssland flirtar också med islamiska radikaler som Hamas och förespråkar en minskad västerländsk roll i östra Medelhavet för att neka Europa tillgång till regionens energiresurser.

”iranska ambitioner att ta över en region som en gång var en del av det persiska imperiet”

Gazakriget är också en manifestation av iranska ambitioner att ta över en region som en gång var en del av det persiska imperiet. Irans mullor har försökt föra ett evigt och ohämmat heligt krig mot den västerländska civilisationen och att placera Mellanöstern inom deras inflytandesfär. Många av regionens miliser har tränats, utrustats och stöttats av Iran och agerar mot Israel och västerländska intressen. Iran och dess allierade är de främsta utmanarna till status quo och hotar aktivt den nationella säkerheten i pro-västliga arabstater. Arabstaterna fruktar Iran, medan Hamas är impopulärt bland deras makthavare. I Jemen stör houthierna navigeringsfriheten i Bab El Mandeb-sundet, en viktig maritim artär genom vilken en betydande del av världshandeln passerar. Nyligen lades Cypern, en ö i östra Medelhavet och medlem av Europeiska unionen, till listan över stater som hotas av Hizbollah – den islamistiska organisationen som kontrollerar Libanon.

Västerländsk riskaversion och rädsla för eskalering är kontraproduktivt. På många håll tolkas återhållsamhet ofta som en dödlig svaghet och kan inbjuda till aggression. I motsats till utbredda västerländska attityder som ser våldsanvändning som ociviliserat och anakronistiskt, ser människor i Mellanöstern det som ett legitimt alternativ i internationella aktörers verktygslåda. I den här delen av världen, i många situationer, är upptrappning det bästa sättet att få slut på våld. Endast en upptrappning kan avsluta Hizbollahs utmattningskrig mot Israel eller blockaden av Bab El Mandeb-sundet av houthierna.

Israel förstår att viljan att eskalera och bära extra kostnader signalerar en vilja att uppnå nödvändiga mål. Att därför uppfattas som villig att eskalera, hjälper till att avskräcka. Rädsla för vedergällning tjänar till att svalka humöret runt om i världen. Detta är skälet till översittarens hotfulla beteende i ett tufft område som Mellanöstern. Avskräckning måste upprätthållas över tid genom tillfällig användning av våld. Detta är det enda smörjmedlet; tomma ord fungerar inte.

”tomma ord fungerar inte”

Äntligen har Gazakriget återigen avslöjat palestiniernas sanna färg. Deras verkliga problem är inte var gränsen mellan den palestinska staten och staten Israel går, utan själva det faktum att en sådan gräns finns, eftersom så många palestinier anser att det inte finns någon legitimitet för en judisk nationalstat. Faktum är att alla opinionsundersökningar visar att palestinierna inte har gett upp sina revisionistiska drömmar och inte är kapabla att bli fredliga grannar till den judiska staten. Talesmän för den palestinska myndigheten har vägrat att fördöma Hamas illdåd den 7 oktober och insisterar istället på att Hamas är en del av den palestinska familjen.

Dessutom har palestinierna helt misslyckats med att klara det testet för en stat – genom ett monopol på våldsanvändning. De etablerade två svaga, korrupta och splittrade politiska enheter. Den nuvarande palestinska politiska riktningen leder mot ett inbördeskrig som förs av en mängd olika miliser, som i andra arabstater, eller till en Hamas-dominerad enhet. Att driva på för en palestinsk stat i detta skede skulle bara öka riskerna för ett dödligt israelisk-palestinskt krig där båda sidor skulle lida, men den palestinska smärtan skulle utan tvekan vara större. Status quo, även om det är långt ifrån idealiskt, är förmodligen det mindre destruktiva alternativet.

Artikeln har översatts av Google Translate, och kontrollerats och anpassats av MIFF.

Israel är under attack från Iran – visa ditt stöd nu!

  1. Bli medlem (från 4 kr per vecka)
  2. Donera till MIFF:s informationsarbete för Israel. Swish 123 331 82 19
  3. Beställ MIFF:s böcker – lämplig som gåva till både Israelvänner och Israelkritiker.
  4. Beställ broschyren ”Förstå Israel” med israelernas bästa argument.

Du kan läsa den här artikeln gratis tack vare MIFF:s över 13 100 medlemmar i Norge och över 450 medlemmar i Sverige. Men vi behöver stöd från många fler nu!

Ge en gåva här eller Swisha till 1233318219

Bli medlem