Henri Borlant, den enda överlevande bland 6 000 judiska barn som deporterades från Frankrike till Auschwitz 1942, har dött vid 98 års ålder.
Borlant har varit en framstående figur inom förintelseutbildning i Frankrike och har ägnat många år av sitt liv åt att berätta sin personliga historia.
Han föddes i Paris den 5 juni 1927 och var det fjärde av tio barn i sin familj. Före andra världskrigets utbrott flydde familjen vidare sydväst i Frankrike. Trtos det arresterades Borlant vid 15 års ålder av nazistiska styrkor tillsammans med sin far Aaron, bror Bernard och syster Denise. De fyra familjemedlemmarna deporterades till Auschwitz i överfulla boskapsvagnar.
När de kom till dödslägret skildes familjen åt och Borlant såg aldrig sin pappa och sina syskon igen. Ingen av de andra familjemedlemmarna överlevde lägret.
Det första 15-åringen fick höra när han kom till Auschwitz var att detta var ett förintelseläger och att enda utvägen var ”genom skorstenen vid krematoriet”.
Liksom andra fångar i Auschwitz hade han ett fångnummer tatuerat på armen. För Borlant var numret ”51055”. Det var en tatuering han höll gömd länge.
Efter att ha överlevt Auschwitz, som det enda av de 6 000 fransk-judiska barn som deporterades till dödslägret 1942, flyttades Borlant mellan flera andra koncentrationsläger. Han lyckades slutligen fly från Buchenwald i Tyskland den 3 april 1945, strax innan lägret befriades av amerikanska styrkor.
Efter att ha överlevt de nazistiska koncentrationslägren återvände han till Frankrike, där han återförenades med sin mamma. Han blev senare läkare och arbetade i yrket i många år. Han gifte sig också med en tysk kvinna och fick tre döttrar.
I flera decennier var Borlant tyst om vad han upplevt under Förintelsen, men på äldre dagar började han berätta sin historia för att framtida generationer inte skulle glömma de fasor som hänt. Under de senaste decennierna berättade han sin historia för många skolklasser i Frankrike.
2012 publicerade han sin memoarbok ”Tack för att du överlevde”. Boken blev viktig i hans arbete med att berätta om vad han upplevde under Förintelsen. Han har hänvisat till det som sin plikt att se till att ”hela världen vet vad som hände”.
”Tack för att du överlevde”.
Tatueringen med fångnumret från Auschwitz, som han hållit gömd i många år, blev så småningom en viktig del av hans historia. Han visade upp dem när han höll föreläsningar och kallade det sin personliga ”guldmedalj”.
– Jag stod emot nazisternas plan att förvandla oss till rök och aska. Det är något jag är stolt över. Nazisterna brände upp oss för att försöka få oss att försvinna så att ingen kunde berätta vad som hade hänt. Men jag står här nu och visar er tatueringen, brukade Borlant ofta säga när han träffade skolelever.
”Jag stod emot nazisternas plan att förvandla oss till rök och aska”
– Med den här tatueringen bekämpar jag rasism och antisemitism.
