Magnus Norell är statsvetare och har tidigare varit verksam vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Försvarshögskolan (FHS), SÄPO och MUST. Han har varit forskningsledare vid Utrikespolitiska Institutet och forskat på frågor som rör terrorism, politiskt våld och demokratifrågor samt säkerhetsfrågor i Mellanöstern. Den 11 maj anordnade MIFF ett medlemsmöte med honom i Stockholm.
Titeln Tunnelseende anspelar konkret på det minst 500 km långa tunnelsystem som den sunnimuslimska terrororganisationen Hamas byggt ut sedan deras maktövertagande på Gazaremsan 2007. Norell redovisar vem som finansierar ”detta mycket omfattande tunnel- och bunkersystem. De som främst har drabbats är Gazas civilbefolkning som levt som gisslan under Hamas styre sedan 2007. En situation som Hamas naturligtvis dragit nytta av. Det är Israel (och ibland Egypten) som hudflängs för dessa blockader, inte Hamas so i skydd av dem kunnat bygga ett system designat för krig.
Det kan ju möjligen vara av intresse för oss här i Sverige, som under åren varit en av de största bidragsgivarna till Gaza, att en stor del av dessa pengar gått till att bygga upp Hamas tunnelsystem samt underlätta vapen- och ammunitionsanskaffning. De senaste 25 åren har svenska skattebetalare stått för drygt 30 miljarder i bistånd, tänkta att ge välstånd, demokrati (just demokratibiståndet har ofta framhållits som en viktig ingrediens) och som stöd till ett fredsavtal.”
Hamas gynnas av dödade civila
Norells skriver sakligt med referenser. ”I det krig som Hamas för länge sedan förklarat mot Israel och judarna, har man alltså lärt sig att bilder på dödade ock skadade civila genast sätter avtryck och innebär press på Israel utifrån. Så även denna gång. Cynismen i detta förtigs inte ens. I en intervju fredagen den 27 oktober 2023 med en av Hamas viktigaste politbyråmedlemmar – Moussa Abu Marzouk – förklarade han att tunnlarna är för Hamas, inte för Gazas befolkning. Frågan han fick var hur det kom sig att Hamas byggt så många mil av tunnlar och bunkrar, men inga skyddsrum alls åt civilbefolkningen. Marzouks svar var mycket klarläggande när han påpekade att civilbefolkningen var FN:s ansvar, inte Hamas (som alltså styr där).
Journalistik i konflikt
Orsakerna till våra mediers tunnelseende i krigsrapporteringen ägnas stort utrymme. ”En annan förklaring till det snedvridna och okritiskt anammade rapporteringen är det faktum att de journalister som var och är aktiva i Gaza, har kunnat vara det enbart på grund av att de inte kritiserar Hamas, eller redan är kopplade till antingen Hamas eller någon annan radikal islamistisk rörelse. Det gäller naturligtvis även andra än journalister och den FN-organisation som stått för det mesta biståndsarbetet i Gaza – UNRWA.”
Även journalisten Bengt G. Nilssons erfarenheter belyser grundproblemet: ”… som Nilsson skriver: ´det enda vi kan vara säkra på är att Hamas aldrig skulle tillåta någon arabisk journalist eller videofotograf att till omvärlden leverera material som går emot terrorgruppens intresse´ ”.
Det ges många exempel på problemet, som ”v ad som hände med en av de få röster inom SR som faktiskt försökte granska just detta. I en artikel i Fokus 2025 med den talande rubriken ”Hamas orkestrerar och media följer efter” kritiserade SR:s konstkritiker Mårten Arndtzén hur Hamas propaganda fått fäste i nyhetsrapporteringen, och hur kollegor på SR skrivit under ett upprop där svenska medier anklagades för att legitimera folkmord.” Arndtzén fick tillsägelse och sedan sparken som programledare. ”Arndtzén hade varit en av ett fåtal journalister på de rikstäckande medierna som försökt nyansera Israelkritiken unde kriget – och bestraffades för det. Cecilia Uddén, som undertecknade ett upprop med folkmordsanklagelser mot Israel, fick fortsätta utan konsekvenser.”
Förklarar islamism
En av bokens stora förtjänster är att den med citat visar på vad islamismens mål och grund är. För att nyanserna ska gå fram sker det ofta på engelska:
“We are not fighting you so that you will offer us something … we are fighting to eliminate you. Hussein Massawi, tidigare ledare för Hiz´ballah I Libanon”
“Som tidigare nämnts har alla dessa aktörer – Hamas, Hiz´ballah och Iran – som mål att förinta Israel och förneka existensen av en judisk stat. De är alla också anhängare av Muqawamadoktrinen (motståndsdoktrinen) och har en del grundläggande principer som man följer…
- Man behöver inte vänta på att uppnå någon militär paritet med Israel. Tvärtom läggs vikt på ständiga krig, där innovativ taktik och press på Israel genom terror (som den 7 oktober 2023) ska leda till framgång.
- Man ska inte slåss om territorier utan syftet är att ”blöda” Israel till nederlag genom ständiga attacker och därför är det bättre att rikta in sig på civila mål. Brutalitetenär del av denna taktik, då den ska ingjuta skräck i fienden. Strategin går inte ut på att vinna snabba segrar, utan förhindra att Israel vinner. Därav vikten att få omvärlden att tvinga Israel till vapenvila. ”
Krigets lagar
De juridiska ramarna tas upp på ett begripligt sätt: ”För det första gäller lagarna även vid en asymmetrisk konflikt som den mellan Israel och en icke-statlig aktör och terroriströrelse som Hamas. Och de gäller båda parter…
För det andra gäller att principen om självförsvar självklart även gäller för Israel. Det innebär att Israels mål att besegra, inklusive helt eliminera hotet från Hamas både militärt och politiskt, är fullt legitimt och det inbegriper användandet av så mycket våld som krävs för att eliminera sagda hot.”
Rapporteringen har i stort sett helt bortsett från att Hamas har avfyrat tiotusentals missiler och raketer mot Israel från Gaza, vilket ger Israel rätt att eliminera även detta hot. ”Dessutom måste Israel väga in det faktum att ett obesegrat Hamas, enligt egen utsago, var helt inställt på att fortsätta att utsätta Israel för angrepp”, fortsätter Norell.
Israels humanitära krig
Författaren jämför olika krig och kommer till slutsatsen att ”Israel gjorde vad ingen annan militär aktör någonsin har gjort, genom att underlätta direkt humanitärt bistånd till befolkningen i ett territorium som styrdes (och delvis fortfarande styrs) av en terrorrörelse som fortfarande bekämpades och vars uttalade mål är och var att utplåna Israel.”
När det gäller motparten konstaterar terrorforskaren klarsynt ”Det faktum att Hamas ägnat åratal åt att bygga upp ett tunnel- och bunkersystem för sin egen milis i syfte att offra sin egen befolkning som mänskliga sköldar är också unikt. Det kan också vara värt att påminna om att Hamas ofantliga tunnelsystem skulle kunna rymma hela Gazas befolkning, om Hamas hade velat. Men taktiken är att använda civilbefolkningen som ett vapen, där ju fler offer som krävs ses som en desto större framgång för Hamas. Också det unikt i krigshistorien då det pressar Israel till eftergifter samtidigt som de själva slipper undan.”
Internationella domstolen i Haag och Sydafrikas kampanj mot Israel
Boken utvecklar den bisarra formella anklagelse som Sydafrika lämnade in till ICJ (International Court of Justice) i Haag den 29 december 2023 om att Israel skulle ha begått folkmord i Gaza: ”Det var en anklagelse som Sydafrika framfört redan 6 november samma år, alltså mindre än en månad efter att Hamas attackerat Israel, och innan den israeliska motoffensiven hade börjat på allvar.” Och fortsätter efter att berättat om Sydafrikas antisemitiska förflutna:
”Sydafrikas förbindelser med Hamas går också långt tillbaka i tiden, och även landets förbindelser med länder som Qatar och Iran sträcker sig flera år bakåt. Just Hamas stöd från Qatar förtjänas att lyftas fram. Under flera år uppgick det ekonomiskastödet till cirka 40 miljoner US-dollar i månaden, och till det kan läggas det faktum att Hamas externa ledarskap har kunnat leva i fred och ro i landet i flera år.”
”En effekt av Sydafrikas formellt inlämnade anklagelse var att det snabbt blev ett vedertaget ´faktum´ att ICJ hade slagit fast att det pågick ett folkmord i Gaza. Men så var det ju inte. Det enda substantiella som ICJ gjorde var att understryka att Israel måste se till att så inte sker. Trots detta har folkmordstanken slagit rot.”
En av orsakerna till Sydafrikas ogrundade anmälan hänför Norell till det utbredda missnöjet på hemmaplan med ANC:s utbredda korruption och valförlust 2024. ”ANC har således inte bara gjort moralisk, utan även ekonomisk bankrutt. Och det är här som det blir extra intressant med den formella folkmordsanklagelsen mot Israel som Sydafrika lämnade till ICJ.
Bara några dagar efter att partiet valt att dra igång processen mot Israel i ICJ fick ANC en mycket stor donation som löste en stor del av den prekära ekonomiska situationen. ANC vägrar att berätta varifrån denna donation kom, men besvärande nog för ANC finns det starka indicier på att det var Qatar och Iran som stod för pengarna. … Dessutom träffade ANC-ministrarrepresentanter för Qatar, Iran och Hamas strax innan processen mot Israel inleddes.”
Vidare beräknas processen vid ICJ ”kosta minst 10 miljoner US-dollar bara initialt. Pengar som ANC och Sydafrika inte har såvida ingen annan betalar, vilket alltså skett här. På så sätt blir folkmordsanklagelser något som kan säljas och köpas om priset är det rätta.
En aspekt som ytterligare tydliggör att Sydafrika köpts till att missbruka ICJ är att anmälan inte styrktes av några som helst bevis. Naturligt no eftersom de inte finns, folkmordet har inte ägt rum.”
Sammanfattningsvis en fängslande bok som förklarar de aktuella skeendena både i Israel och Gaza, såväl som i Mellanöstern och Sverige. Rekommenderas starkt.
ISBN: 978-91-988587-6-1
NOPOLAR
