Boken ”Suicidal empati God till varje pris” av Gad Saad utkom på engelska i maj 2026 och översattes till svenska i juli samma år av Jens Ganman. Omslaget är gjort av Björn Nordquist och boken är tryckt av Nopolar Publishing.
I boken, som omedelbart klev upp som etta på New York Times bästsäljarlista, argumenterar Saad för att empati är en ädel dygd, som dock måste doseras med måtta. Är man ohejdat hyperempatisk hindrar det din förmåga att fatta vettiga beslut. För högt känslomässigt engagemang kan i många yrken inom medicin, juridik, näringsliv eller försvar leda till svårigheter att verka. Gad Saad ”påstår att i den rådande tidsandan … sker västvärldens kollektiva självmord genom den orgiastiska felkalibreringen av en av våra mest ädla dygder – empati – som naturligtvis är djupt förankrad í den progressiva liberalismens etos.”
Varför tar inte folk till sig fakta?
Författaren berättar att han var gäst hos psykiatrikern dr Alex Curmi, som frågade honom vad som hade förvånat honom mest om den mänskliga naturen. Saad svarade: ”svårigheten att få någon att ändra uppfattning, trots överväldigande bevis för att de borde.” Han menar alltså att en överempatisk person inte tar till sig fakta och det intellektuella resonemanget. Har vi inte många gånger frustrerat skakat på huvudet åt antiisraeliska personer som avfärdar fakta som inte passar in i deras propalestinska bild?
Skyddar empati mot islamister?
Boken Suicidal empati är fylld av hisnande exempel med noter som stöder Saads teorier om att överdriven empati är farlig för individen på utvecklingsmässiga grunder. Men empatin gäller inte judar. Han beskriver tre judar med enbart antiisraelisk empati; Anna Epstein, Jonathan Glazer och Sarah Friedland. ”Hade Epstein, Glazer och Friedland befunnit sig på Nova Music Festival den 7 oktober hade deras upplysta välvilja inte räddat dem från att få en kula i var och ett av sina sympatiska huvuden. Ett annat illustrativt exempel är Vivian Silver – en 74-årig fredsaktivist som ägnat decennier åt att bygga broar mellan israeler och palestinier, bosatt i kibbutzen Béeri nära Gazaremsan. Hennes empati och vänlighet skyddade henne inte mot den brutalitet som drabbade israeliska fredsaktivister den 7:e oktober.”
Drabbad av judehatet i Libanon
Saad beskriver kortfattat hur hans familj möttes av ett utbrett judehat i sitt hemland Libanon. Vid det libanesiska inbördeskrigets utbrott tvingades man lämna landet för att undgå att avrättas. Hans föräldrar kidnappades av Fatha och ställdes under sin fångenskap inför fruktansvärda realiteter. Några av hans mor. Och farföräldrar hade tidigare fått fly från Syrien till Libanon på grund av samma judehat bland araberna. Svågerns familj fick fly Alexandria i Egypten av samma skäl, liksom Gads armeniska fru vars familj fått fly undan turkarnas folkmord på armenier. Och ”efter Hamas massaker den 7 oktober 2023 är det farligt att vara jude på mitt universitet, men administrationen har till stor del valt att ignorera det problemet… Ingen empati för judar således.”
Klimataktivism som missriktad empati
Vi har sett hur miljörörelsen till stor del har mobiliserat mot Israel och Saad skriver att ”Miljöaktivism är starkt kopplad till begreppet empati” och att skandinaverna ”gav oss Greta ´How Dare You´ Thunberg – prinsessan av klimatbaserad, orgiastiskt känslomässig inkontinens”.
Här kopplas islam ihop med miljörörelsen med ett exempel med David Suzuki Foundation som grundades 1990. ”Vad du kanske inte visste är att islamofobibekämpning ingår som en central del i kampen mot miljöförstöring. Något som tydliggjorts på stiftelsens webbplats:
”Miljörörelsen måste inse vilken roll den far att spela i kampen mot islamofobi och flrbli trogen sitt kärnuppdrag: att skydda människor och planeten”.
Empati efter 7 oktober massakrerna?
Känsloyttringarna efter den 7 oktober 2023 då Hamas attackerade ”israeliska civila på ett sätt som påminde oss om en barbarisk era den moderna världen sällan bevittnat” väcker frågan hos Gad Saad: ”När mer än tolvhundra människor, de allra flesta civila, slaktades och våldtogs i en orgie av hat – borde det ha lett till ökad empati gentemot judar, oförändrad empati, eller minskad?
De flesta rationella människor med en fungerande moralisk kompass skulle omedelbart svara: ökad empati, markant ökad. Tyvärr skedde det motsatta. Judehatet i västvärlden har ökat exponentiellt – framför allt på campusområden i Nordamerika. ´Riktiga judar´ förtjänar nämligen inte empati”.
Saad påminner oss om att redan innan IDF hade vidtagit några motåtgärder hade globala protester mot Israel brutit ut. Det hade alltså inte skett några motreaktioner som skulle kunna påstås vara oproportionerliga. Det har skett ”en häpnadsväckande gaslighting i syfte att neka det judiska folket varje uns av välförtjänt empati”.
”Orsakernas minnesförlust” kallar han det faktum att ”judiska hatnarrativ nämner inte längre den 7 oktober som katalysatorn för Israels reaktion. Tydligen bestämde de ´folkmordsbenägna ´judarna sig bara den 8 oktober för att utplåna Gaza – utan någon som helst utlösande händelse”.
Västvärldens kulturella blindhet
Gad Saad menar att vi har en bristande kulturell förståelse i empatins tecken ”när det gäller den obegränsade generositet den erbjuder invandrare från islamska samhällen.”
Arabiska män har sagt till honom ”på arabiska: ´Västvärlden är en kvinna som ska bestigas.´De ser västvärlden som en hjälplös papperstiger som är mogen att tas. Med våld om så krävs. Västvärldens suicidala empati är ett afrodisiakum för dem som kommer från kulturer med ett etos präglat av överhöghet och dominans.”
Författaren redogör för den tredelade strategin för att uppnå global islamisering. Islam erövrar västvärlden ”via kvinnans livmoder”, genom ”hijrah – det arabiska ordet för invandring” och som Muslimska brödraskapets uppmanar att ”eliminera och förstöra den västerländska civilisationen”.
Varför sympatiserar HBTQ-rörelser med palestinska islamister?
Saad ”hävdar med bestämdhet att kulturer som accepterar homosexuella som jämlika medborgare är överlägsna kulturer som kastar homosexuella från hustak inom ramen för ett gravitationsbaserat konverteringsprogram. Kulturer som inte skär bort 5-åriga flickors klitoris är överlägsna dem som gör det.”
Han förundras över att HBTQ-rörelsen dras till islamisterna och tar den homosexuella biskopen Karen Oliveto som ett exempel. Hennes queeridentitet ”fick henne tidigare att kämpa mot islamofobi med en skylt med texten ´Vi är alla muslimer` (vilket) synkar perfekt med Queers for Palestine-rörelsen, som mobiliserat helhjärtat för Gaza och mot Israels vedergällning mot Hamas massaker den 7:e oktober på mer än tolvhundra oskyldiga. Tel Aviv är en av världens mest queervänliga städer. Har å sin sida utvecklat ett hundra procentigt effektivt gravitationsbaserat konverteringsprogram för queers – detta genom att kasta ner dem från höga byggnader. Men när man är suicidalt empatisk får fakta aldrig störa ens självhatande vanföreställningar”, skriver Gad Saad.
Med en mängd tragikomiska vinklingar, blir detta en lättläst bok om baksidorna med den explosiva empatin. Och för att använda hans egna ord – The Saad Truth. Den ger en förklaring till varför så många utan kunskaper har vänt sig mot Israel och anammar islamisterna. Men i slutet finns också recept på vaccin mot suicidal empati.
