Alan Dershowitz, Harvard-professor emeritus, deltog nyligen i en intervju och frågerunda i Oxford Union. Här levererade den 88-årige juristen ett starkt avvisande av anklagelserna om folkmord och systematiska krigsförbrytelser i Gaza.
Budskapet från Dershowitz är tydligt: Alla som anklagar Israel för folkmord är antingen lögnare eller narr – även årets Nobelprisvinnare i fred. Han jämförde den israeliska operationen med historiska allierade aktioner som D-dagen, Churchills stadsbombningar och Hiroshima, och betonade att folkmord kräver avsikten att utrota en grupp, inte kollaterala skador i ett krig mot en fiende som gömmer sig bland civila.
Siffrorna som undergräver anklagelserna
Kärnan i Dershowitz’ argument är förhållandet mellan civila och stridande som dödats i kriget. Även om man tar Hamas egna (och starkt omtvistade) siffror för givna, ligger förhållandet mellan civila och kämpande döda i Gaza på mellan 2:1 och 3,5:1. Israelska uppskattningar är ofta lägre, runt eller under 2:1. Historiskt sett är detta bland de lägsta siffrorna i modern urban krigföring mot en fiende som medvetet använder mänskliga sköldar, sjukhus, skolor och tätt befolkade bostadsområden som militära baser.
Som jämförelse: NATO-operationer i motsvarande urbana konflikter har vanligen legat runt 7:1. Andra västerländska demokratier har ofta orsakat ännu högre andel civila förluster när de kämpat mot oregelbundna styrkor i tätbebyggda områden. Dershowitz har upprepade gånger påpekat att Israel, trots extremt svåra förhållanden, uppnår bättre resultat än de flesta allierade har gjort – just för att de använder varningar (”knock on the roof”), evakueringsorder och precisionsvapen i en omfattning som saknar motstycke. Att kalla detta för folkmord är inte bara juridiskt felaktigt; det är en urvattning av begreppet som gör det meningslöst.
Folkmordskonventionen kräver en specifik avsikt att förstöra en nationell, etnisk, ras- eller religiös grupp ‘som sådan’. Israels deklarerade mål är att förstöra Hamas militärkapacitet efter massakern den 7 oktober 2023 – inte den palestinska befolkningen. Befolkningssiffrorna i Gaza har inte kollapsat på det sätt som ett verkligt folkmord skulle innebära. När Hamas bygger tunnlar under sjukhus, lagrar vapen i skolor och skjuter raketer från tätbefolkade områden, är de civila dödsfallen en tragedi – men de är inte bevis på en folkmordsavsikt. Att vända detta till anklagelser om folkmord är att belöna den part som medvetet maximerar civilt lidande.
Dubbelmoral och rättsstatens förfall
Många svenska politiker har varit snabba med att omfamna rapporter från FN-kommissioner med starkt politiserat mandat, samtidigt som de avvisar eller bagatelliserar Hamas ansvar för att starta kriget och för att använda sin egen befolkning som sköld. De stöder arresteringsorder mot israeliska ledare via ICC, men har varit mycket mer återhållsamma när det gäller att definiera massakern den 7 oktober – med dess systematiska mord, våldtäkter och gisslantagning – som folkmord eller brott mot mänskligheten. Detta är inte konsekvent folkrätt; det är selektiv moralism.
Dershowitz poäng i Oxford är särskilt relevant här: När demokratier kämpar mot terrorgrupper som opererar utan uniformer och utan respekt för distinktionsprincipen, blir bedömningen av proportionalitet komplex. Israel har inte brutit mot denna princip i den bemärkelsen att de skulle systematiskt attackera civila bara för att de är civila. Misstag sker, överreaktioner händer, och varje oskyldigt dödsfall är en tragedi. Men att framställa detta som ”folkmord” och ”krigsförbrytelser” på samma nivå som historiska utrotningskampanjer är en juridisk och moralisk förvrängning.
Svenska politiker och myndigheter borde lyssna på erfarna jurister som Dershowitz istället för att låta FN-rapporter med förutbestämda slutsatser diktera utrikespolitiken. Att anklaga en demokratisk allierad för folkmord medan man blundar för siffrorna – 2–3,5:1 mot NATO:s 7:1 – är inte humanism. Det är en form av politisk teater som undergräver både folkrätten och svensk trovärdighet. Kriget i Gaza är brutalt, men det är inte ett folkmord. Att låtsas som om det vore något annat är att göra begreppet tomt – och det är den verkliga skandalen.
Artikeln är skriven av en anonym bidragsgivare och redigerad och kontrollerad av MIFF innan publicering.
