Stå upp för Israel - bli medlem nu!

Kom till Nordic Israel Congress 10 – 12. maj och lyssna på mycket relevanta föredrag. Var snabb med anmälan, begränsat antal platser

– Jag är här för min man och alla andra i gisslan

Sharon Alony Cunio talar innan marschen till Jerusalem startar den 28 februari. (Foto: Hostages and Missing Families Forum)
Israeler har gett sig ut på en fyra dagar lång marsch från Gazas gräns till Jerusalem och kräver att de 134 gisslan på Gazaremsan ska befrias.

Organisationen för gisslan och deras familjer har startat en fyra dagar lång marsch från Re’im på gränsen till Gazaremsan till Jerusalem. Syftet med marschen är att hålla fokus på gisslan som hittills hållits fångna i 145 dagar. 

Marschen startade på platsen där musikfestivalen Supernova hölls den 7 oktober. 364 festivaldeltagare dödades och 40 kidnappades den dagen. Flera av festivaldeltagarna hålls fortfarande som gisslan på Gazaremsan.

Totalt dödades 1 200 och över 250 togs som gisslan under massakern för över 20 veckor sedan. Det finns fortfarande 134 gisslan kvar på Gazaremsan.Den fyra dagar långa marschen kommer att passera genom många städer på vägen till Jerusalem. Arrangören hoppas att många ansluter sig och kräver att gisslan ska befrias.

En av dem som marscherar är Sharon Alony Cunio. Hon var själv tagen som gisslan i över 50 dagar tillsammans med sina treåriga tvillingdöttrar. De släpptes i samband med ett gisslanavtal i slutet av november förra året. Hennes man David Cunio hålls fortfarande som gisslan.

– Jag kunde inte vara med i marschen förra gången. Den här gången marscherar jag för min man och alla andra i gisslan på Gazaremsan, säger hon. 

En annan deltagare i marschen är Dekel Lifschitz. Mormodern Yocheved släpptes i oktober förra året, medan farfar Oded fortfarande hålls fången. Han säger att de kommer att fortsätta kämpa tills alla återstående 134 gisslan har återvänt hem.

– Farfar, var stark. Din nation kommer till dig, säger han. 

Niv Cohen, som överlevde massakern på Supernovafestivalen, förlorade två vänner och upplevde kidnappningen av två andra den 7 oktober. Han säger att det inte går att påbörja rehabiliteringen förrän vännerna släpps ur fångenskapen i Gaza.

– Jag är fortfarande här, stående. Men min själ blev kvar, någonstans bland de här träden, där jag gömde mig i timmar, säger han. 

Orna Neutra, som har en son som fortfarande hålls som gisslan i Gaza, säger att hon inte förstår varför hans son inte har återvänt hem än.

– Vi har inga fler ord, vi har ingen kraft längre. Jag vill bara försvinna tills den dagen de berättar att de har fått ett genombrott, att de ringer oss och berättar att vår diamant Omer är hemma igen, sa hon innan marschen startade.

Niv Cohen förlorade två vänner den 7 oktober, medan två andra vänner togs som gisslan till Gazaremsan.

Du kan läsa den här artikeln gratis tack vare MIFF:s över 13 100 medlemmar i Norge och över 450 medlemmar i Sverige. Men vi behöver stöd från många fler nu!

Ge en gåva här eller Swisha till 1233318219

Bli medlem