Jerusalem Posts kolumnist Amotz Asa-El analyserar valets vinnare – och förlorare. Författaren kröner den 46-årige Ben-Gvir till valets största vinnare. Han väcker både uppmärksamhet och starka känslor, vilket nog är en av anledningarna till att han överlistade självaste Benjamin Netanyahu.
Ben-Gvir lovade skapa “personlig säkerhet” och fördömde förra årets israelisk-arabiska våld i arabisk-judiska städer som Acre, Ramle och Lod, såväl som beduinisraelernas inbrott, rån och upplopp i söder. Båda problemen jäste under Netanyahus tid vid makten och Ben-Gvir visste att han attackerade mannen som snart skulle bli hans chef.
Ben-Gvirs problem
Nu blir Ben-Gvirs problem att han måste sköta ett departement och få saker gjorda. Men först måste han förhandla sig fram till sitt mål med mannen som nu ser honom som en personlig rival.
Netanyahu vill helst begrava Ben-Gvir i ett ministerium där han marginaliseras – turism, jordbruk eller religiösa angelägenheter. Då kommer gränserna för Ben-Gvirs framgång att märkas, liksom hans misslyckande med att kontrollera kaoset som han har vuxit fram ur.
Varför är Ben-Gvir en större vinnare än Netanyahu?
Netanyahu har precis, vid 73 års ålder, undvikit slutet på sin karriär. En förlust hade resulterat i att Netanyahu skulle ha avlägsnats av sitt eget parti. Men med den oregerliga regeringspartnern Ben-Gvirs oväntat stora stöd kommer ge Netanyahu stora bekymmer.
Valets många förlorare
Yair Lapid är inte bland förlorarna med tanke på att hans väljarstöd växte med 40 %. Däremot är socialistiska Meretz och arabiska nationalistpartiet Balad utslaget ur parlamentet. Två partier som misslyckades med att komma in i Knesset, med ogrundade, alarmistiska budskap om att den israeliska ekonomin befann sig i en djup kris. Netanyahu försökte till en början också spela på ekonomiska strängar, förstod snabbt att folk insåg att ekonomin var bra. Därför övergav han temat och visade smidigheten som en politiker måste ha för att behärska den politiska arenan.
Förloraren Gantz
En stor förlorare är Benny Gantz, som tillsammans med justitieminister Gideon Sa’ar och förre generalen Gadi Eizenkot, bara fick 14 platser i Knesset. Många generaler före Eizenkot har misslyckats som politiker, eftersom de koncentrerat sig på försvarsfrågor och glömt socioekonomiska ämnen som intresserat väljarna mer i valet.
Förloraren Shaked
Valets kanske största förlorare var Ayelet Shaked, som med sitt högerparti inte ens var nära tröskeln till Knesset. Kanske berodde det på att hon saknade originella idéer, annat än att vara ett ”trevligare” alternativ till Likud. Shaked var Netanyahus byråchef, men övergav honom. Nu tänker många att hennes fall är ett bevis på att Netanyahu är valets största vinnare – men det är han inte, anser kolumnisten Amotz i Jerusalem Post.
Vad händer nu?
Netanyahus första beslut kommer inte väcka större uppmärksamhet. Regeringens religiösa partier kommer tillfredsställas med några ofarliga reformer.
Men det är bara ett förspel i en tragedi som domineras av tre reaktionära koalitionspartners, som tillsammans trotsar den israeliska majoritetens liberalism, patriotism och feminism, tror författaren.
Ben-Gvir vill få ansvaret för Departementet för Offentlig Säkerhet. Om han får det, kan man räkna med att han kommer skapa kaos i denna känsliga byrås korridorer. Kaos är detta ministeriets fiende och det är Ben-Gvirs expertområde.
Tidningens kolumnist är också orolig för vad som kommer att hända i Justitiedepartementet, där en attack mot rättsväsendet kommer att inledas över bred front, mitt på ljusa dagen. Han fruktar att valets verkliga vinnare är ett politiskt kaos. Framtiden får utvisa om domedagsprofetian slår in.