Stå upp för Israel - bli medlem nu!

Ulf Cahn anställs som kommunikationschef hos MIFF Sverige.

Apartheidlögnen och jämförelsen med Sydafrikas historia

Olga Meshoe Washington (Foto X)
MIFF presenterar här ett utdrag ur Meshoe Washingtons bok Israelphobia.

Olga Meshoa Washington utsågs 2023 till årets ViSIONär. MIFF publicerar ett utdrag av kapitlet i hennes bok som handlar om den stora apartheidlögnen.

Det finns inget inneboende rasistiskt med Israels specifikt judiska karaktär eller suveränitet, eftersom Israel består av en befolkning med en bred mångfald av folkslag, religioner och etniciteter, som alla deltar som jämlika i statens ekonomiska, sociala och politiska liv.

Apartheidpåståendet om Israel är en uppenbar lögn som används för politiska syften, för att förneka Israels rätt till självbestämmande. Detta är en illvillig, antisemitisk dubbelmoral eftersom det skiljer ut judarna och förnekar dem självbestämmande. Sydafrikansk historia, med minnet av Nelson Mandela, som själv stödde Israel, är felaktigt och har förvrängts för att stödja en falsk berättelse om “apartheid-Israel” av Israels motståndare, som missbrukar de villkor som ställts upp i Osloavtalen för att sätta ram för framtida fred, som ett vapen mot Israel.

Apartheidlögnen

Enligt lag togs svarta människor från sin mark, sina hem och sin försörjning och tvångsförflyttades till utsedda, underutvecklade områden. Enligt lag förbjöds vi svarta sydafrikaner att använda samma transportsystem, gå i samma offentliga skolor eller njuta av samma offentliga faciliteter som vita sydafrikaner. Enligt lag kunde vi inte röra oss fritt inom vårt eget land och fick inte delta formellt i landets huvudekonomi. Vi nekades rösträtten. Vi förbjöds att gifta oss med den person vi älskade om han eller hon tillhörde en annan rasgrupp.

Dessutom separerades svarta människor från olika stammar och grupperades i minihemländer för att ytterligare beröva oss vår identitet som svarta sydafrikaner.

Ovanstående beskrivningar av sydafrikanskt apartheidliv är motsatsen till det israeliska livet.

I Israel har israeliska araber enligt lag samma rättigheter som israeliska judar. De studerar i samma skolsystem och behandlas som likvärdiga med alla andra israeler på samma sjukhus. Israeliska araber röstar, väljs in i Knesset och har blivit domare i högsta domstolen. Även om det inte krävs för att gå med i armén, väljer vissa arabiska kristna och muslimska medborgare i Israel att tjänstgöra i Israels försvarsstyrka. Israeliska araber åtnjuter samma privilegium som andra israeler att få akademiska examina vid israeliska universitet som de väljer. Palestinier som bor i östra Jerusalem åtnjuter också detta privilegium, trots att de inte är israeliska medborgare. Bussar och tåg är öppna för alla.

Rättigheterna till jämlikhet och värdighet för alla israeliska medborgare (är) inskrivna och skyddade i Israels grundlag: Människovärde och frihet. Nationalstatslagen bekräftar bara Israels judiska majoritetskaraktär och underliggande sionistiska grundprinciper, själva anledningen till dess moderna skapelse som det judiska folkets demokratiska nationalstat.

Israels judiska karaktär erkändes och validerades av Nationernas Förbund 1922, dess efterföljande organisation FN 1945, och återigen efter Israels acceptans som en formell medlem av Förenta Nationerna 1949. Precis som Japan är japanernas hemland och Frankrike är fransmännens hemland, är Israel det judiska folkets hemland. Av alla … FN:s 193 medlemsländer är Israel den enda nation som anklagas för att vara en apartheidstat. Denna illvilliga dubbelmoral utgör antisemitism enligt den internationellt accepterade 2016 International Holocaust Remembrance Association arbetsdefinition av antisemitism.

Trots att det är en judisk stat, består Israels befolkning av ungefär en fjärdedel muslimer och är den enda stat där andra religioner, såsom kristendomen, inte bara samexisterar med judendomen utan frodas.

Mer än hälften av den israeliska judiska befolkningen är ättlingar till invandrare från länder i Nordafrika och Mellanöstern. Judar från Indien, Kina och Sydamerika kallar också Israel hem. Majoriteten av Israels befolkning är icke-vit.

HANDELN MED EN ANTISEMITISK LÖGN

Mandela besökte Israel 1999, något de som vidmakthåller apartheidberättelsen inte vill att världen ska veta. Vid detta besök sa Mr. Mandela, “Jag kan inte föreställa mig att Israel drar sig tillbaka [från territorium] om arabstaterna inte erkänner Israel inom säkra gränser.” Detta är ett sionistiskt uttalande. Även om Nelson Mandela var pro-palestinsk, var han inte anti-israel.

Institutet för Mellanösternförståelse (IMEU) är ett resursnav för journalister som söker information om Israel (som det kallar “Palestina”) och palestinier, för att utbilda allmänheten. Trots att IMEU framhåller sig själv som en oberoende ideell organisation, beskriver IMEU Israel som en “ockupant” som ägnar sig åt “etnisk rensning” i Jerusalem. Den beskriver också Israels administration av Västbanken ondskefullt, (som) resultatet av ett bilateralt diplomatiskt avtal med PLO och som bevittnades internationellt … Oslos interimsavtal 1995, som (de menar är) grunden för att Israel är en apartheidstat.

Det är inte bara sakligt felaktigt och oärligt att beskriva Israels civila och/eller säkerhetsadministration av zonerna, enligt Osloavtalen, som “apartheid”, det är en avsiktlig utelämnande och förvrängning av historien.

EN BOSÄTTAR-KOLONIAL STAT??

Den frågan kan besvaras av en annan: kan en infödd bli en nybyggare?

Så långt tillbaka som under det andra årtusendet f.Kr. har det alltid funnits en betydande judisk närvaro i landet, som omfattar den moderna staten Israel, Gaza och Judéen och Samarien – de omtvistade områdena på Västbanken. Historiska data och arkeologiska artefakter vittnar om existensen av judisk kultur, politik och en ekonomi under de senaste 3 000 åren. Dessa datum visar att judar är ursprungsbefolkningen i landet. Invandringen av judar från hela världen till staten Israel är … att ursprungsbefolkningen återvänder till sitt hemland. Detta hemland omfattar östra Jerusalem och västra Jerusalem. Ursprungsbefolkningen kan inte vara nybyggare. Judarna är inte bosättare. Israel är inte en kolonisatör.

Att kalla Israel för en kolonial bosättarstat är en förolämpning mot varje afrikansk nation som koloniserats.

DEN VERKLIGA KOSTNADEN FÖR ISRAEL APARTHEID-BERÄTTELSEN

Lögner ger ondskan makt. Lögner om judar gjorde Förintelsen möjlig. Med alla dess ofullkomligheter är Israel inte en apartheidstat. Detta falska påstående döljer de sanna antisemitiska avsikterna hos dem som kallar Israel en apartheidstat. Det har vilselett många välmenande människor runt om i världen till att motsätta sig den enda sanna demokratin i Mellanöstern. Ännu viktigare är att det äventyrar möjligheterna till fred i Mellanöstern.

Apartheidetiketten som (klistrats på) Israel omdirigerar fokus från att hålla den palestinska myndigheten och Hamas ansvariga för deras misshandel och övergrepp mot det palestinska folket.

ATT ANVÄNDA APARTHEID VANHEDERAR SYDAFRIKA OCH SYDAFRIKANER

Att kalla Israel för en apartheidstat bagatellisera förnedring och orättvisor som svarta sydafrikaner fått utstå. Om svarta sydafrikaner åtnjutit de rättigheter som israeliska araber åtnjuter, skulle det inte ha behövts någon befrielserörelse i Sydafrika (eller) en Nelson Mandela.

Det är alltså moraliskt motbjudande … att felaktigt tillägna Israel Sydafrikas apartheidhistoria. Det åligger alla personer som verkligen vill se fred i Mellanöstern och som har ett uppriktigt intresse av att det palestinska folket befrias från sina förtryckande ledare, att söka sanningen och tala sanning mot en berättelse som är kärnan i en agenda för att delegitimera, demonisera och slutligen förstöra staten Israel och det judiska livet i diasporan.

Du kan läsa den här artikeln gratis tack vare MIFF:s över 13 100 medlemmar i Norge och över 450 medlemmar i Sverige. Men vi behöver stöd från många fler nu!

Ge en gåva här eller Swisha till 1233318219

Bli medlem