I en krönika i The New York Times 2012 förklarade den palestinske presidenten Mahmoud Abbas sin lawfare, ”juridisk krigföring”, mot Israel. Det är en form av asymmetrisk krigföring, som består i att använda lagarna och den rättsliga apparaten mot en fiende, till exempel genom att utmana lagligheten i militär- eller utrikespolitik, för att bida sin tid eller för att vinna en PR-seger.
– Det här är rent missbruk av rättssystemet, rättsprocesser och internationella rättsinstitutioner – speciellt när det kommer till Israel, säger folkrättsexperten Natasha Hausdorff, chef för den brittiska organisationen UK Lawyers for Israel, i en intervju med Dan Senor på podden ”Call me back”.
Hausdorff menar att Internationella brottmålsdomstolens (ICC) arresteringsorder för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och tidigare försvarsminister Yoav Gallant handlar om juridisk krigföring mot Israel. Hon är mycket kritisk till domstolens beslut att utfärda arresteringsorder för de två israeliska ledarna.
Brottsdomstolen inrättades 2002, baserat på ett fördrag som undertecknades i Rom den 17 juli 1998. Det är dessa stadgar som är den rättsliga grunden för Internationella brottmålsdomstolens inrättande och verksamhet.
Domstolens uppdrag är att hålla personer som anklagas för krigsförbrytelser, folkmord eller brott mot mänskligheten ansvariga, om myndigheterna i det land där brottet begicks inte har befogenhet eller vill åtala.
Men domstolen har ingen jurisdiktion i länder som inte har skrivit på avtalet. USA och Israel är bland de länder som inte har skrivit på. Enligt Hausdorff stod det snabbt klart att Israel skulle bli ett politiskt mål när domstolen inrättades.
Rätten har anklagats för rasism
Ända sedan etableringen 2002 har domstolen kämpat för att uppfylla sina höga ambitioner, men inte blivit den domstol som grundarna hoppats på.
– Domstolen har fått massiv kritik. Efter tio år 2012 hade ICC inte nått mer än en framgångsrik fällande dom till en kostnad av nästan tio miljarder kronor. Sedan dess har de flesta fall involverat åtalade i afrikanska länder. Därför har många anklagelser om rasism riktats mot domstolen, säger Hausdorff.
År 2020 genomförde oberoende experter en granskning av ICC. Den avslöjade att domstolen präglades av mobbning och en kultur av rädsla och grov inkompetens.
– Sammantaget har det gått väldigt dåligt för den här domstolen i över 20 år och många tror att det är anledningen till att vi nu ser en politisk agenda från domstolens sida mot landet som blivit världens huggkubbe – Israel. Det verkar som om domstolen försöker rehabilitera sig själv genom att gå efter världens enda judiska stat, säger den brittiske juristen.
Hausdorff anser att arresteringsordern för Netanyahu och Gallant är ogiltiga, eftersom domstolen inte har någon jurisdiktion att utfärda arresteringsorder för israeler.
Hon menar att det faktum att ICC helt enkelt ignorerar att domstolen inte har någon jurisdiktion i området visar att det bara är ett rent politiskt beslut.
”det faktum att ICC helt enkelt ignorerar att domstolen inte har någon jurisdiktion i området visar att det bara är ett rent politiskt beslut”
– En domstol måste acceptera vilken jurisdiktion den har. Det är det som skiljer ett juridiskt organ från ett politiskt organ, förklarar Hausdorff.
Eftersom Israel inte har anslutit sig till Romstadgan, har ICC inte heller någon jurisdiktion över människor i Israel, påpekar experten på internationell rätt.
Det enda sättet som domstolen kan ha territoriell jurisdiktion, det vill säga de kan stämma en person baserat på vad som hände i det territoriet, är om staten med jurisdiktion över territoriet delegerar det till domstolen.
– Vad domstolen har beslutat är att den så kallade staten Palestina är en tillräcklig stat för att kunna delegera denna jurisdiktion. Det finns stora brister med det beslutet. Först och främst det faktum att Palestina inte är en stat, påpekar hon.
ICC slänger ut alla regler genom fönstret
ICC anser sig ha fått jurisdiktion från den palestinska myndigheten, som den hävdar är en del av Romstadgan. Här menar Hausdorff att ICC har helt fel. Hon påpekar att det enligt folkrätten inte finns någon palestinsk stat. De kan därför inte delegera en jurisdiktion de inte har.
– Kriterierna för att vara stat är väldigt tydliga i folkrätten, påpekar hon.
Det inkluderar en permanent befolkning, ett definierat territorium, en regering och förmågan att delta i internationella förhandlingar. Den palestinska myndigheten uppfyller inte dessa kriterier, särskilt inte när det gäller territorium.
Enligt de internationellt erkända Osloavtalen är det Israel som har kontroll över stora delar av Västbanken. Israel kontrollerar områdena B och C, som utgör större delen av området. Den palestinska myndigheten kontrollerar bara område A, som endast utgör 17% av den totala ytan på Västbanken.
Dessutom har den palestinska myndigheten noll kontroll över Gazaremsan.
Osloavtalen är också en barriär mot att de palestinska myndigheterna delegerar jurisdiktion över israeler. Det är inskrivet i det internationellt erkända avtalet att den palestinska myndigheten INTE har jurisdiktion över israeler.
”den palestinska myndigheten INTE har jurisdiktion över israeler”
Därför kan Internationella brottmålsdomstolen inte få jurisdiktion över territoriet från de palestinska myndigheterna, eftersom de inte själva har sådan auktoritet.
– Kort sagt, den palestinska myndigheten kan inte delegera en auktoritet som den inte har. Så när det gäller frågan om behörighet har domstolen gått långt över gränsen och har slängt ut alla regler genom fönstret, säger Hausdorff.
Anklagelser om svält har motbevisats.
Den brittiske juristen pekar också på en annan viktig aspekt. Det är att ICC har kringgått sitt eget mandat och domstolens grundläggande principer.
Enligt ICC:s egna regler kan den endast utöva sin jurisdiktion i fall där den nationella domstolen underlåter att göra det. Det måste då visas att den nationella domstolen är ovillig eller oförmögen att genomföra förfarandet.
– ICC:s åklagare har inte gett de rättsliga myndigheterna i Israel någon som helst möjlighet att själva utreda dessa anklagelser, påpekar advokaten.
ICC:s anklagelser mot Netanyahu och Gallant är baserade på deras påstådda användning av hunger som vapen i Gazaremsan. Verkligheten är i stället att Israel har underlättat ankomsten av över 1,1 miljoner ton nödhjälp.
Israel förnekade redan i januari att det rådde matbrist i Gazaremsan. En studie som publicerades i mars 2024 visade också att området fick tillräckligt med mat.
I juni erkände även den FN-anslutna organisationen Integrated Food Security Phase Classification (IPC) att det inte rådde hungersnöd i Gaza.
Domstolen har inte heller tagit hänsyn till att Hamas stjäl mycket av nödhjälpen.
Här kan du se hela intervjun med Natasha Hausdorff:
