Före den antisemitiska massakern 7 oktober var fastighetsmiljardären Roger Akelius mest känd för uttalanden om fastigheter och skattepolitik. Hans bidrag till välgörenheten har pågått i runt 20 år men några politiska ställningstaganden har han inte gjort. Förrän efter det värsta terrordådet riktat mot judar sedan andra världskriget. Och han ställde sig per omgående på terroristernas sida, skriver Alicia Bengtsdotter i denna artikel.
Fastighetsmiljardären Roger Akelius har under lång tid byggt sin offentliga profil kring företagande, skattepolitik och omfattande filantropi. Genom Akelius Foundation har han finansierat några av de största privata humanitära insatserna i svensk historia, inte minst via samarbeten med Unicef.
Sommaren 2025 skänkte hans stiftelse 55 miljoner kronor till Unicefs lärocenter i Gaza och på Västbanken – lärocenter där judehatet ingår i undervisningen. Flera rapporter har visat att skolmaterial som används inom det palestinska utbildningssystemet på dessa platser innehåller grova antisemitiska stereotyper och uppvigling till våld mot judar. Han har även tidigare öronmärkt 100 miljoner till palestinska barn via SOS barnbyar. Nu senast, i mars 2026, skänkte han 800 miljoner till Gaza.
Parallellt med de rekordstora donationerna har han gjort uttalanden om Israel, judar och Hamas på ett sätt som avhumaniserar judar och som dessutom helt suddar ut gränsen mellan vad som är kritik mot den israeliska statens politik och vad som är skuldbeläggande av det judiska folket. Han har bland annat sagt:
”Nu är det som att Israel har rätt att massmörda.”
”Tält, material och mat stoppas av judiska massmördare.”
”Guds utvalda folk i Israel beter sig som Satans lakejer.”
Det är formuleringar som direkt anspelar på uråldriga religiösa stereotyper om judar som djävulens ombud. När man dessutom betänker vad han har sagt om terrorgruppen Hamas råder inte längre någon tvekan om Akelius människosyn. Han är en av de där unkna judehatarna som, efter åratal av låg profil, plötsligt fått medvind och inte längre bryr sig om att dölja det.
I intervjuer har han återkommande framställt islamistiska terrororganisationer som en legitim reaktion på Israels politik.
”Och man går på om olika terrorstämplingar, där ena sidan har bestämt vad som är terror. Det är frihetsfolk som är frustrerade, Hamas. De är frihetskämpar.” sa han i en intervju i Dagens ETC.
”Ena sidan”. Den västerländska, demokratiska. Den sida som inte mördar judar, som inte hänger upp homosexuella i lyktstolpar, som inte gömmer milisen bakom kvinnor och barn.
Det är den sidan som Roger Akelius vänder sig emot.
I en intervju med Göteborgs-Posten bekräftade han sitt ställningstagande för våld och terror:
”Hamas och Hizbollah är en mänsklig reaktion på den terror Israel har genomfört i flyktingläger.”
”En mänsklig reaktion”. Som om det skulle vara mänskligt att mörda, våldta och kidnappa barn och gamla, kvinnor och män – som om det skulle finnas ett enda uns av mänsklighet att släpa med sig en ung mamma och hennes två små barn till en terrortunnel och mörda dem på det mest bestialiska sätt.
Akelius är helt enkelt häpnadsväckande obehaglig. Bara åsynen av honom ger associationer till stöveltramp och en febrig hatretorik som jag trodde tillhörde det förgångna.
I slutet av 2024 riktade Akelius även ett ”tips” till den judiska minoriteten i Sverige:
”Man kan av misstag tro att svenska judar stödjer att Israel utrotar palestinier.” sa han, enligt nyhetssajten Omni som sammanfattat en rad intervjuer med den gode filantropen.
Om man bortser från det uppenbart felaktiga i påståendet att ”Israel utrotar palestinier” (en medveten glidning som syftar till att jämställa det judiska folket med nazisterna i Tyskland) blir det ändå tydligt hur Akelius skuldbelägger alla judar för något som orsakats av islamistiska terrorister – i det här fallet specifikt svenska judar, baserat på deras religion. Akelius moraliska kompass är alltså inte bara felställd – den har helt upphört att fungera.
När Akelius Foundation i mars 2026 skänkte 800 miljoner kronor till Unicefs arbete i Gaza beskrev organisationens generalsekreterare Pernilla Baralt donationen som ”extraordinär”. Donationen skedde i ett gemensamt utspel med Tidöregeringen, som skänkte 400 miljoner (av våra skattepengar). Ett samarbete som regeringen valde att se som ett framgångsrikt exempel på hur staten och privata aktörer kan samverka för den goda sakens skull.
Trots att både Unicef och den svenska regeringen varit tydliga med fördömandet av Hamas terrordåd den 7 oktober valde man alltså pragmatiken före moralen – pengarna före anständigheten. Akelius donationer till Gaza beskrivs även fortsättningsvis som ”historiskt betydelsefulla” trots att han framträtt som en av de mest skamlösa judehatarna i vårt land.
Hur eftervärlden kommer att se på den inställningen beror förmodligen på hur donationerna används. Kan vi vara säkra på att Akelius donationer inte används i syfte att orsaka det judiska folket ännu mer skada? Det kan enbart tiden utvisa.
/Alicia Bengtsdotter
