Spänningarna mellan Moskva, Kiev och väst ökar, i skuggan av regionens komplicerade historia, men andra vill inte dra paralleller med det förflutna.
De militära förberedelserna i Ryssland och Ukraina eskalerar när judar i båda länderna förbereder sig för den internationella minnesdagen för Förintelsen den 27 januari. Den dagen befriade sovjetiska trupper Auschwitz 1945. De historiska parallellerna diskuteras i media. För vissa ukrainska judar är det en mental påminnelse att vara vaksam, planera för det värsta – och förbereda sig för att snabbt komma ur vägen vid en invasion av de hundratusentals ryska soldater som president Vladimir Putin har samlat längs gränsen.
Situationen får rabbinen Alexander Dukhovny, ledaren för reformrörelsen i Ukraina, att tänka på sin mamma som överlevde Förintelsen. “Hennes släktingar, som alla omkom, stannade trots att de hade en chans att fly, och föredrog att stanna kvar på sina förfäders egendom,” sa Dukhovny.
Det finns ändå skäl till optimism, menar Dukhovny. Det finns en känsla av att USA och Storbritannien, som har varnat Ryssland för att invadera Ukraina, “inte överger Ukraina”, tillade han. “Så jag är redo för allt. Och om det värsta verkligen händer har vi ett hemland: Israel.”’ Historien av en lång rad bestialiska pogromer i Ukraina är avskräckande. Ett exempel är massakern i Babij Jar då 33 771 nakna judar från Kiev sköts ihjäl med maskingevär.
Israeliska tjänstemän planerar också för ett scenario med en väpnad kamp i Ukraina, enligt Haaretz. Den israeliska tidningen rapporterade att tjänstemän från Jewish Agency har träffat regeringsrepresentanter för att diskutera möjligheten att flyga judar ut från Ukraina.
Sådana planer har funnits sedan 2013, när Ukrainas regering föll som ett resultat av en blodig revolution mot den korrupte rysktrogne president Viktor Janukovitj. 2014 invaderade Ryssland Krimhalvön och annekterade den illegalt, bland annat genom att påstå att “nynazister” hotade områdets 10 000 judar.
Tusentals ukrainska judar har immigrerat till Israel sedan dess, många av dem från de stridsdrabbade områdena. Av Ukrainas 42 miljoner människor, definierar sig 56 000 som judar.
Konflikten 2013-2014 väckte nationalistiska känslor på båda sidor om gränsen, vilket försvårade livet för ukrainska judar. Judarnas historia i Ukraina går tillbaka till 300-talet. Över 80% av dem har ryska som modersmål, inte ukrainska, och ses av många etniska ukrainare som “muskoviter”, en omskrivning med antisemitiska undertoner.
Ukrainas president Voldymyr Zelensky, som är jude, valdes 2019 och ersatte den hårdföre Petro Porosjenkos. Zelensky, är en omtyckt komiker, som gick till val på att en mittenpolitik skulle kunna återuppbygga ekonomi, som förstörts av konflikten och ville förbättra relationerna med Ryssland.
Men misslyckandet i fredssamtalen och effekterna av covid-19, har krossat dessa förhoppningar och skadat Zelenskys popularitet. Han valdes med en majoritet på över 70 %, men hans stöd är nu bara cirka 30 %. Utplaceringen av ryska trupper kan vara ett försök att utnyttja den ukrainske presidentens svaghet.
Utländska ambassader har börjat evakuera familjer till personal, men Ukraina kallar sådana evakueringar “för tidiga” och “en uppvisning av överdriven försiktighet.” På gatan i den ukrainska huvudstaden Kiev, “finns det inga tecken på krig”, säger Dukhovny. “När man hör om vad ambassader gör, känner man att något hemskt är på väg.” Som rabbin försöker han “lugna medlemmar i mina församlingar, utan att ge dem en känsla av falsk säkerhet”, sa Dukhovny. “Vi måste vara vaksamma, men vi kan inte få panik, då blir det lika farligt som att inte göra någonting.”
Igor Schupak, chef för Holocaust-museet i staden Dnipro, ser paralleller mellan den nuvarande konflikten och den som hans institut ägnar sig åt att dokumentera. “Vi är under ett propagandakrig, där det ständigt pratas om var Ryssland kommer att invadera, var det kan slå till”, sa Schupak. “Logiken påminner mest, är jag rädd, om nazisternas taktik på 1930-talet: Att skapa rädsla för våld innan det faktiska våldet för att försvaga rivalen.”
“Det presenteras som utformat för att säkerställa rättigheterna för etniska ryska. Precis som Tyskland talade om Schlesien”, sa Schupak. Men, tillade han, “de som letar för noga efter paralleller kommer alltid att hitta dem.”
För tillfället fortsätter Schupak och hans personal “som planerat och gör de sista förberedelserna för våra internationella evenemang och ceremonier med överlevande och vittnen till minne av Förintelsen”.
Och vad kommer Schupak, en uttalad kritiker av Ryssland och anhängare av ukrainsk suveränitet, att göra om han hamnar i vägen för en rysk invasion? “Jag vet inte,” sa han. “Jag får vänta och se och bestämma mig då.”
