Ställer Granskningsnämnden olika krav på saklighet och opartiskhet beroende på vad det gäller? Frågan aktualiseras efter ett nytt beslut där en intervju med en Hizbollahmedlem inte tycks ha bedömts enligt samma riktlinjer som ett tidigare inslag med en israelisk före detta bosättare.
Granskningsnämnden för radio och TV ingår i Mediemyndigheten och utövar tillsyn över Sveriges Radios, Sveriges Televisions, Sveriges Utbildningsradios och TV4:s sändningar. Ofta brukar det handla om huruvida inslagen varit sakliga och opartiska.
En genomgång av Granskningsnämndens beslut om SVT:s rapportering från Mellanöstern väcker frågor om huruvida nämnden tillämpar kraven på saklighet och opartiskhet konsekvent – eller om bedömningarna påverkas av vilket perspektiv som kommer till uttryck.
Under det två år långa Gazakriget har praktiskt taget alla relaterade fällningar handlat om att inslagen varit för Israelvänliga(!), vilket antagligen framstår som oväntat för den som följer exempelvis MIFF:s löpande granskning här på hemsidan, med många konkreta exempel som indikerar motsatsen.
Nu finns det ytterligare ett exempel som aktualiserar frågan om huruvida SVT och Granskningsnämnden håller sig med samma standarder för israeler och dess fiender, här Hizbollah.
Den israeliska kvinnan
I november 2023 sände SVT ett inslag där man intervjuade en israelisk kvinna som tvingats lämna Gaza år 2005, då Israel evakuerade Gazaremsan i en ensidig reträtt, och överlämnade området till palestinierna. Hon fick kort berätta om sin längtan att återvända till sitt tidigare hem och ge sin syn på konflikten.
Nämnden fällde inslaget eftersom hon gavs stort utrymme utan tillräckligt kritiska motfrågor, och för att det inte nämndes att israeliska bosättningar betraktas som illegala enligt FN. [Dnr: 23/03716]
Hizbollahmedlemmen
Två år senare – i september 2025 – sände SVT ett reportage där en medlem i Hizbollah – vars militära gren är terrorklassad av EU, och terrorklassad i sin helhet av ett tjugotal länder – intervjuades om att ha skadats i Israels personsökarattack i Libanon. Mannen fick bland annat uttrycka att hans medlemskap i terrororganisationen var ”en legitim plikt” och att kritiker ”inte är medmänniskor”.
Nämnden friade nyligen inslaget med motiveringen att reporterns frågor var av ”problematiserande karaktär” och att terrorklassningen nämnts i påannonsen. [Dnr: 25/04509]
Sök gärna på respektive diarienummer i Granskningsnämndens webbdiarium för närmare beskrivning av besluten.
Slående skillnad i bedömning
När en israelisk bosättare intervjuades krävdes maximal folkrättskontext, att folkrättslig problematik aktivt lyftes fram i själva reportaget.
Men i samtalet med en Hizbollahterrorist ansågs en kort notering i påannonsen räcka som kontext. Korta markörer om terrorlistning och avväpningskrav – individens offerstatus tilläts därefter bära berättelsen utan samma krav på fördjupning
Det går att argumentera för att varje beslut är rimligt sett till sin specifika kontext. De två exemplen är inte exakt likadana. Men sammantaget, särskilt när mönstret upprepas, riskerar en sådan asymmetri att signalera att israeliska perspektiv kräver hårdare kontextualisering och mer kritisk granskning än perspektiv från aktörer som Hizbollah. Det är en obalans som faktiskt förtjänar uppmärksamhet – inte minst från SVT självt.
