Labours nuvarande partiledare Merav Michaeli sa redan i november att Israel måste börja planera för efter kriget och inte stanna kvar på Gazaremsan. Hon menade också att Israel borde göra återlämnandet av gisslan som kidnappats av Hamas till sitt “högsta mål”, med andra ord inte sätta utplånandet av Hamas överst på agendan.
När hon talade i Knesset, där representanter för gisslanfamiljer deltog, sa Michaeli att regeringen prioriterar seger över Hamas, och sa att det ”finns en känsla av att det inte är säkert att vi kommer att göra några ansträngningar för att [gisslan ska återvända]”.
“Vi måste arbeta hand i hand med USA, Europa, Egypten, Jordanien, Saudiarabien och den palestinska myndigheten för att formulera ett ramverk som gör det möjligt för Israel att lämna Gaza när Gaza är demilitariserat och där Hamas inte kommer att kunna återupprätta sig själv”, ansåg Michaeli.
“när Gaza är demilitariserat och där Hamas inte kommer att kunna återupprätta sig själv”
Michaeli upprepade sin uppmaning till premiärminister Netanyahu att avgå och sa att Netanyahu bara var tacksam för politiska extremister som finansminister Bezalel Smotrich.
“Netanyahu … vet att utan ‘messianisterna’, utan Smotriches, har han inte 64 [koalitionsplatser] och hans regering kommer att falla”, sa hon. “Därför säljer han oss alla till messianister, med risk att öppna en tredje front på Västbanken och i onödan döda soldater och civila.”
Men det är den israeliska Labour-ordföranden Merav Michaeli som avgår och kommer inte att kandidera till partiordförandeposten vid nästa val. Det var i december som Merav Michaeli överraskade alla genom att meddela sitt avgångsbeslut. Hon slutar med politiken. Orsaken är att partiet behöver läka efter sitt dåliga resultat i de senaste valen 2022. därefter har Labour konsekvent misslyckats med att passera valtröskeln i opinionsmätningarna.
Michaelis avgångsbesked kom mitt under under Israel-Hamas-kriget, men hon har ändå sedan det misslyckade valet i november 2022 krävts av flera i partiet att ta sittansvar och avgå, trots att det inte finns någon uppenbar efterträdare.
Den 57-åriga Michaeli ansåg också att “Staten Israel befinner sig för närvarande i en stor kris. Ur denna fruktansvärda bristning behöver Israel få en ny början – en omstart. Och för att det ska hända måste val hållas, och jag är övertygad om att Israel kommer att gå till val 2024.”
“Israel kommer att gå till val 2024”
Valet till en ny Labourledare kommer att hållas på försommaren och eftersom Michaeli själv anser att hon inte har något politiskt svar på hur man återuppbygger partiet, så ställer hon inte upp för omval.
Däremot hävdar hon att premiärminister Netanyahu är “konsumerad” av egenintresse och orsakar enorm skada för staten Israel, samtidigt som hon erkänner att hon inte själv vet hur man ska stärka landets försvagade politiska vänster.
Michaeli proklamerade tidigare även att “Netanyahu har lyckats föra inte bara staten Israel utan också det judiska folket till deras värsta punkt sedan förintelsen.” Det enda sättet för Israel att “rädda sig själv” är att “följa den sionistiska demokratiska vägen”, menar den avgående Labourledaren.
“följa den sionistiska demokratiska vägen”
“Den politiska vänstern existerar nästan inte längre”, hävdade hon och beklagade att den mäktiga “mitten-vänster, socialdemokratiska arbetarrörelsen ledd av Yitzhak Rabin” har krympt till Knessets minsta fraktion och inte längre kunde fungera som en motvikt till den, som hon menar, allt mer populistiska och hårdhögerliga Likud.
“Den politiska vänstern existerar nästan inte längre”
Den gamla dynamiken där ett stort mitten-högerparti och ett stort mitten-vänsterparti kunde balansera varandra har “förstörts under lång tid redan”, fortsatte hon och hävdade att Benny Gantz och Yair Lapids centristiska National Unity and Yesh Atid-partier “kan inte ersätta” ett starkt Labour.
Labours historia
Det israeliska arbetarpartiet (“HaAvoda”) grundades 1968 som efterträdare till det historiska, statsbärande Mapai-partiet, efter en union med ytterligare tre vänsterpartier.
Som efterträdare till Mapai hade även Labourpartiet en moderat sionistisk-socialistisk ideologi. Det fortsatte Mapais koppling till fackföreningsorganisationen Histadrut, men i mitten av 1990-talet blev partiets inriktning mer moderat och vände sig mot socialdemokratin.
I frågan om den israelisk-palestinska konflikten flyttade partiet sig gradvis till vänster under åren och var det första stora partiet som efterlyste förhandlingar med PLO och stödde upprättandet av en palestinsk stat. I frågor om religion och stat var Labour ovillig att inblandas in i konflikt med de religiösa partierna, som varit dess koalitionspartner till 1977. Därefter började Labour-partiet uttrycka sitt stöd för formellt erkännande av alla judendomens varianter och för att även ultraortodoxa studenter ska göra värnplikt.
Labourpartiet första ledare var premiärminister Levi Eshkol. Efter det var fyra andra medlemmar av partiet premiärministrar: Golda Meir, Yitzhak Rabin, Shimon Peres och Ehud Barak.
Labourpartiet behöll makten i Knesset från dess tillkomst till den historiska vändningen 1977, då Labour förlorade mot Likud för första gången. På 1980-talet enades Labour i flera enhetsregeringar med Likud. 1992 bildade Labourpartiet åter regering. 1999 valdes Labourpartiets ordförande Ehud Barak till premiärminister och Labour var åter en viktig faktor i koalitionen. Sedan 1992 har Labourpartiets makt minskat och har bara fyra mandat efter valet 2022.
