Terrorepisoden startade enligt Times of Israel vid 16-tiden i fredags, med att en palestinier försökte ta sig in till ett israeliskt par, som satt i sin bil i staden Huwara i Samarien på Västbanken. När palestiniern insåg att dörren var låst tog han en sten för att slå sig in genom bildörrens ruta. Då sköt en icke tjänstgörande soldat inne i bilen ett pistolskott, som troligen sårade terroristen.
Knivskar och slog poliser
Två tillskyndande gränspoliser försökte då gripa den anfallande mannen, som drog upp en kniv och knivskar den närmste polisen i ansiktet.
Den andre polisen försökte gripa terroristen, som fick hjälp av två andra personer och till slut kom fri. Polisen fick åter tag i den mycket aggressiva mannen och handgemänget fortsatte mot en bil, där terroristen slog mot polisens huvud upprepade gånger och drog ifrån polisen hans automatgevär, som hamnade på gatan.
Avväpnade polisen
Den ensamme polisen befann sig då i ett läge med sitt automatvapen bakom honom på marken, den anfallande mannen på armlängds avstånd och med fientliga personer runt omkring. I detta läge drog han sin tjänstepistol och neutraliserade terroristen med fyra skott.
Polisen hämtade snabbt upp sitt automatgevär och kallade på förstärkning. De båda skadade poliserna fördes till sjukhus utan allvarliga skador, medan terroristen avled.
Palestinska sidan vann åter PR-striden
Bara 40 minuter efter händelsen satte den palestinska sidans PR-maskin igång genom att Mohammed el-Kurd från östra Jerusalem tweetade en avkortad 23 sekunder lång video, där han hade redigerat bort försöket att stjäla vapnet och knivhuggningen. ”DETTA ÄR DET ISRAEL SOM VÄRLDEN INTE VILL ATT DU SKA SE”, avslutade el-Kurd tweeten.
Två timmar efter terrorattacken lade polismyndigheten ut en bild på den i ansiktet knivhuggne polisen samt ett uttalande. Men från utrikesministeriet eller från militärens talespersons kontor, som är betydligt mer resursstarka än gränspolisens, hördes inget.
Palestinska narrativet lurade FN
Tor Wennesland, FN:s särskilda koordinator för fredsprocessen i Mellanöstern, kritiserade Israel vid midnatt på fredagen. “Förskräckt över dagens dödande av en palestinsk man, Ammar Mifleh, under ett handgemäng med en israelisk soldat nära Huwarra i o. (ockuperade) Västbanken. Mina innerliga kondoleanser till hans kvarlämnade familj. Sådana incidenter måste utredas fullständigt och omedelbart, och de ansvariga måste hållas ansvariga”, twittrade den norske diplomaten och andra diplomater föll in i kören, utan att vänta på mer fakta.
Retuscherad video viral
På söndagsmorgonen hade redan 6,4 miljoner människor sett den listigt beskurna videon och fått sin uppfattning.
Det var endast en israel som försökte få fram sanningen – Peter Lerner – en före detta överstelöjtnant och internationell talesman. Lerner twittrade ut hela videon – 38 sekunder lång – som visar det utdragna slagsmålet med tre palestinier, attacken mot polismannen och hur han försvarade sig. “Du twittrade bekvämt en redigerad version, missade försöket till ett gevärsryckande av tre gärningsmän, knivhugg av en och slutligen de dödliga skotten i SJÄLVFÖRSVAR,” skrev Lerner.
Brist på snabb information
Israel vill oftast vänta att avgöra om en händelse verkligen var en terrorattack och om soldaterna eller polisen handlade korrekt. Så gör svenska och norska medier också i sina hemmaländer. Men när det gäller att blixtsnabbt fördöma israelernas försvar mot terror, då tvekas det sällan. Då inväntar man ofta inte utredningar.
Som i många liknande fall, är det den part som snabbast, aggressivast och mest kompromisslöst vinner historieskrivningen, sympatierna och det finansiella stödet. Varför vinner Israels fiender nästan alltid PR-kampen, när Israels och västländernas demokratiska och balanserade synsätt annars är så besläktade?
Det stora slaget handlar om allmänheten och om man inte är snabbast med sin egen version, förlorar man.
