Klockan 08.16 den 7 oktober försöker journalister världen över få klarhet i vad som pågår. Innebär Hamas terrorattack att det kommer att bli krig? Jonathan Conricus är den som svarar snabbast på DN:s förfrågningar till olika kontakter i Israel.
”Oförutsedd multidimensionell attack på Israel designad för att döda och kidnappa civila och soldater. Medan bilden av de förlorade israeliska liven klarnar, väntar jag mig en israelisk respons av ett slag som aldrig tidigare har skådats”, skriver han enligt Dagens Nyheters stora intervju fredagen den 5 april.
Conricus till Nordic Israel Congress i Oslo i maj
Jonathan Conricus är Malmökillen som blev talesperson för den israeliska försvarsmakten. Lördag den 11 och söndag den 12 maj har du en unik möjlighet att få träffa honom på MIFF:s Nordic Israel Congress i Oslo. Hans uppväxt och militära arbete samt karriär inom IDF har vi tidigare beskrivit, men hur har det gått sedan han slutat som internationell talesperson?
– Det första jag gjorde var att klä på mig och fundera på vad som var viktigast. ”Ska jag åka ner till Gaza, eller ska jag börja göra intervjuer?” Jag hade inga vapen hemma vid det tillfället, så jag valde att göra intervjuer, säger Jonathan Conricus till DN.
Han svarade på flera mediers förfrågningar innan han ringde upp sin gamla befälhavare, ansvarig för IDF:s mediekommunikation, och anmälde sig för tjänstgöring.
Stred mot Hizbollah och Hamas
Drömmen var aldrig att bli kommunikatör. Under de flesta av de 24 åren Jonathan Conricus arbetade för IDF gjorde han helt andra saker. Han berättar om hur han stred mot Hizbollah i södra Libanon och var plutonchef och kompanichef i Gaza mellan 1999 och 2005, åren när andra intifadan började och slutade.
– Att jobba i media har en stark dragningskraft. Jag är stolt över det jag gör, jag tycker jag är väldigt ”privileged” som får göra det. Hundratals kommer fram och säger det. De säger att de tittar på mig flera gånger om dagen, att det känns som att de känner mig.
Men trots tusentals skickliga och tydliga intervjuer gjorde han ett felaktigt uttalande vid Gazakriget 2021, som han fick kritik för. Orsaken var att han arbetade natt och dag utan avlösning. ”Som tur var kände alla mig efter fyra år som talesperson, alla visste att jag var reko.” Det var mänskligt, men Jonathan har mycket stora krav på sig själv.
“Ingen kräver ansvar av palestinierna”
Intervjun tar även upp antalet dödade på den palestinska sidan. Han tycker att balansen mellan civila och stridande är viktigast, inte antalet döda.
– Många har dött, dessvärre. Vi bad dem evakuera. Vi gav dem en och en halv vecka innan vi började med markoffensiven. Sedan fortsatte vi med humanitära pauser inne i Gaza, vi fortsatte be dem evakuera. Trots det valde de att stanna kvar. Men det är som vanligt i svensk media, ingen kräver ansvar av palestinierna. Ingen säger: ni har ju blivit varnade, varför flyttar ni inte?
När man jämför vår stridsföring med alla andra västerländska arméer så är vår civila ratio mycket bättre än någon annanstans. I vanliga fall är det nio civila på en stridande, sa Conricus.
Jonathans nya roll
DN har följt honom från Israel till USA i hans nya roll – där han i stället för att jobba för premiärminister Benjamin Netanyahu lobbar emot honom.
Som talesperson för IDF kan man inte tala helt fritt. Man kan exempelvis inte kritisera den sittande regeringens eller premiärminister Benjamin Netanyahus strategier i rollen som IDF-talesperson. Nu är Conricus inte talesperson längre.
Aipac – lobbyorganisationen för Israels intressen
Jonathan Conricus besökte nyligen Aipac, den mäktigaste amerikanska lobbyorganisationen för Israels intressen. Conricus har träffat finansiärer runtom USA och medarbetare till Israelvänliga kongresspolitiker i Washington DC.
Även om kritiken mot Bidens Israelpolitik äventyrar den sittande presidentens chanser att bli omvald, uppfattar Jonathan Conricus att enighet råder bakom den israeliska krigsapparaten i kongressen, den lagstiftande församlingen i Washington. Det innebär vapen till Israels försvar.
Jonathan Conricus konstaterar att Israellobbyns finansiärer vill prata om framför allt två ting: antisemitismen som piskats upp i USA efter Gazakrigets utbrott, men också att det är hög tid för Bibi Netanyahu att dra sig tillbaka, för gott.
Efter kriget borde ansvariga för informationsmissen avgå
– Alla regeringsledamöter, ministrar och befäl i armén – alla som hade ansvar den 7 oktober – borde först avsluta kriget, vinna det, besegra Hamas och sedan avgå. Det har alla militärer redan sagt att de ska. Inte med de orden, förstås, men det är vad de menar. Det hade varit bäst om politikerna sagt det också. Att de tänkte avsluta kriget, påbörja en återuppbyggnad av Gaza och sedan låta folket välja nya och bättre politiker som inte lever under samma paradigm som den här generationen.
Svenskar inte vana vid att judar har makt
Svenska kommittén mot antisemitism skrev att uttrycket ”den judiska lobbyn” frammanar bilden av ett mäktigt kollektiv med homogena åsikter och underblåser antisemitism. SVT strök i texten.
Men Conricus använder obekymrat begreppet ”judisk lobby” om Aipac, den organisation han just träffat finansiärer till över hela USA.
Här i USA pratar man om en ”judisk lobby”. Det gör man inte i Sverige.
– I Sverige finns ju ingen judisk lobby. Svenskar är inte vana vid att judar har makt, står raka i ryggen, tittar folk i ögonen och säger: jag bestämmer här. Sådana judar känner inte svenskar till.
Svenskar förstår inte att det finns judar som organiserar sig, tar initiativ, vågar, har makt och använder makt. Jag önskar att fler kunde vara på Aipacs policy-konferens och se hur amerikanska politiker ställer sig upp inför 18 000 människor och förklarar hur viktiga amerikansk-israeliska relationer är.
“Gaza och Egypten är en sideshow”
Det viktigaste under nästa amerikanska mandatperiod är Iran, säger Conricus.
– Det som pågår i Gaza och Egypten är en sideshow. Det är inte the real show. The real show fortsätter i Iran med deras kärnvapenprogram, deras förmåga att fortsätta tjäna pengar och undvika sanktioner.
– Problemet är att Iran använder proxy-organisationer som sitt främsta vapen i utrikespolitiken. Både Israel och USA, kanske Israel lite mindre, besvarar proxy-organisationerna i stället för att slå till mot Iran. Vi fortsätter bråka med småbarnen i stället för att ta hand om pappa.
