Redan i början av artikeln med rubriken Palmecentret vilseleder – vill de inte ha fred? Konstaterar Åberg att ”Vilseledningen byggs upp av ensidighet och desinformation om konflikten… (och) att Palmecentret radikaliserats på ett sätt som är främmande för den demokratiska vänstern. Båda fallen pekar på att de är emot fred snarare än för.”
Hela Israel är en ockupation
Ordet ockupation i detta sammanhang innebär för de flesta ”israelisk kontroll över Västbanken från 1967. I en av centrets filmer hävdas istället att ockupationen är över 70 år gammal (vilket även Palmecentret framhållit). Målet sägs vara att ”bli av med ockupationen helt och hållet”. Det man syftar på är alltså Israels hela existens. Där är man således överens med SSU Malmös ”Krossa sionismen!”, skriver Kristofer Åberg vidare.
Oskyldig terroristmartyr
Det andra som debattören är kritisk till är begreppet martyr. ”För många syftar det på en oskyldig människa som dödats. Men när det i Palmecentrets fall talas sympatiskt om martyrer, då syftar de palestinska vännerna mer på terrorister (samarbetspartnern har även tidigare porträtterat självmordsbombare som förebilder).
Fakta och rättvisa satt ur spel
Kristofer Åberg konstaterar att ”Faktafelen är ännu fler, och visar på att parollen om rättvisa också är satt ur spel: Man lyfter bara fram israeliska krigshandlingar i samband med att kriget 1948 bröt ut – detta trots att Israel välkomnade FN:s beslut och att det var den arabiska sidan som valde krig. Även 1967 har missförståtts.”
Palmecentret ger fel part skulden
Ordföranden i Socialdemokratiska Israelvänner påtalar att Palmecentret ”påstår att ockupationen startade efter att Israel attackerade Jordanien – i själva verket var det Jordanien som attackerade Israel. Man lägger även skulden för den andra intifadan (den med alla självmordsbombare) på Israel – detta trots att palestinska företrädare erkänt att intifadan planerats långt innan Sharons promenad (som dessutom var godkänd av den palestinska säkerhetstjänsten).
Alla faktafel tycks handla om att förvränga historieskrivningen och göra Israel till ensam syndabock.”
Undanhåller information
Ett exempel på att härska genom ”undanhållande av information” är att Palmecentret ”gärna nämner antalet dödsoffer på Västbanken …men undanhåller … (att) terrordåden var alltså orsaken till de israeliska räderna på Västbanken”. Liknande kritik har MIFF framfört.
Fredskrav undanhålls
”När det gäller resolution 242, så består den av två delar (att Israel ska upphöra med ockupationen och att Israel ska få löfte om fred) – Palmecentret struntar i att ta upp motkravet om fred”, kritiserar Åberg vidare Palmecentret för.
Rasistisk kampanj ses positivt
Slutligen ”motsätter sig (Palmecentret) också helt Israels blockad av Gaza – trots att FN konstaterat att den är både lämplig och laglig (sett bland annat till Irans vapenexport). Man uttrycker sig också i positiva ordalag om BDS – en kampanj som motarbetar hela Israels existens och som därför dömts ut som rasistisk av Tyskland.” Denna bild delar även MIFF.
Alla mot Israel
Sammanfattningsvis anser Kristofer Åberg och Socialdemokratiska Israelvänner att ”Vilseledningen bygger upp teorin för att vända alla mot Israel. … Vad är det som är så dumt med fred och rättvisa?”