Inlägget är skrivet av Roger Hercz, en norsk journalist baserad i Mellanöstern, och publicerades första gången i Nettavisen den 6 juni. Återges med Hercz godkännande.
JERUSALEM: Khaled Atef Abu Shuiab är en av de många dödade på Hamas långa, officiella lista. Bortsett från det faktum att han var 23 år gammal är lite känt om honom. Och som vi kommer att se är det inte på något sätt en tillfällighet.
I takt med att Hamas lista har blivit längre och längre, har också anklagelserna mot Israel ökat. Idag, nästan åtta månader efter attacken mot Israel den 7 oktober förra året, har det i många kretsar tagits för givet att Israel nu genomför ett folkmord, det värsta av alla brott, i Gaza.
Men kan Hamas ha ljugit för oss alla och lurat en hel värld?
Förra månaden, helt utan förvarning, sänkte FN plötsligt dödstalen från Gaza med en tredjedel. I och med detta klargjorde världsorganisationen att Hamas siffror inte kunde anses vara pålitliga.
Enligt OCHA, FN:s organisation för samordning av humanitära insatser, har nu minst 24 000 människor dödats sedan den 7 oktober förra året fram till maj i år, och inte över 35 000 som Hamas hävdar. Detta är en dramatisk justering nedåt.
Försvagade anklagelser
När så många som en tredjedel av de förmodat dödade har strukits från listan försvagas plötsligt anklagelserna om folkmord. I februari, när Hamas egen officiella dödssiffra talade om omkring 28 000 dödade, medgav gruppen att minst 6 000 av dessa var Hamaskrigare. Samtidigt hävdade Israel att minst 12 000 av de dödade var Hamaskrigare.
Om man antar att sanningen förmodligen ligger någonstans mellan dessa två siffror, skulle man få två civila dödade per militant Hamasaktivist. Och detta kommer då, åtminstone fram till februari i år, förmodligen inte att vara ett folkmord.
Civila går ett fruktansvärt öde till mötes i krig, men antalet civila som dödas per militant i Gaza är lägre än till exempel i den USA-ledda alliansens krig mot Irak, där fyra civila dödades för varje militant aktivist.
Men, och detta är mycket viktigare, det finns också andra indikationer på att denna nya nedgraderade FN-siffra för Gaza förmodligen är manipulerad av Hamas.
För den islamistiska gruppen är fortfarande den enda källan till all information om antalet döda och sårade i kustremsan.
Vi kommer att gå igenom de viktigaste indikationerna, en efter en. För att kunna analysera siffrorna måste man först titta på hälsoinfrastrukturen i Gaza. Detta är relevant eftersom det finns ett samband mellan antalet sårade och antalet människor som dödats i kriget.
Döda och sjukhusvårdade
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) fanns det bara 2500 sjukhussängar i hela den palestinska kustremsan före kriget, för en befolkning på över 2,1 miljoner människor. Enligt den medicinska tidskriften Lancet var antalet vårdplatser i oktober något högre, 3412 bäddar.
Men på global basis är det extremt låga siffror. Det innebär i sin tur att sjukhusen i Gaza sannolikt måste ha varit fullbelagda redan innan kriget bröt ut den 7 oktober. Det palestinska hälsoministeriet har tidigare uppgett att i genomsnitt under de senaste åren har mer än 92 procent av sjukhussängarna i Gaza varit upptagna.
I krigets inledningsskede är det rutin att alla som kan, skrivs ut från sjukhuset för att ge plats åt krigsoffer. Men eftersom antalet sängplatser i Gaza redan var ovanligt lågt när kriget bröt ut, måste sjukhusen ha varit kraftigt upptagna av patienter som inte kan flyttas på grund av sin medicinska status. Det innebär att antalet tillgängliga sängplatser måste ha varit lågt för en befolkning på över två miljoner när kriget bröt ut i oktober.
Hamas första rapporter
Under krigets första månad rapporterade Hamas att minst 10 000 hade dödats. Enligt forskare på krigsoffer är det normalt att anta att man kommer att se minst tre skadade per person som dödats. I urban krigföring, som i Gaza, går denna siffra ofta upp, så att du kan få både sex och sju skadade per dödad.
Enligt Hamas själva skadades drygt 30 000 när gränsen på 10 000 dödade nåddes. Men det är siffror som sjukhusen i Gaza inte på något sätt har haft kapacitet att hantera. Och detta är relevant.
Enligt en ny jämförande svensk forskningsrapport om krigsskador är långt över 30 procent av skadorna i krig av sådan art att de kräver längre sjukhusvistelser. Efter att ha granskat skadebilden från en lång rad krig mellan 1973 och 2023 kom Centrum för krismedicin vid Göteborgs universitet fram till att 26 procent av skadorna i krig ofta är huvudskador. Bröstskador stod för cirka 18 procent av skadorna. Medan skador på ryggmärgen till exempel stod för fyra procent.
Om man antar att omkring 30 procent av de skadade i Gaza bara under den första månaden skulle behöva tidskrävande behandling, betyder det att man skulle behöva så många som 9000 sängar enbart för längre inläggningar redan i början av november.
Med omkring 3000 sängar i Gaza – många av dem redan upptagna – är det inte statistiskt möjligt att ett sådant antal människor skulle ha kunnat behandlas. Här är det viktigt att veta att sjukhusen i Gaza ännu inte hade kollapsat vid denna tidpunkt.
Men eftersom det finns ett statistiskt samband mellan antalet sårade på sjukhus och antalet dödade – ofta minst tre till en – betyder det att antalet dödade i Hamas översikt inte heller kan vara korrekt.
Senare under kriget attackerades sjukhusen i Gaza av israeliska styrkor, och många förstördes delvis. Sjukvårdssystemet kollapsade. Det var då en fruktansvärd scen där sårade palestinier kunde få sina armar eller ben amputerade helt utan bedövning.
Men i detta tidiga skede – efter den första månaden – avvisades ännu inte allvarligt skadade människor från sjukhusen. En månad in i kriget rapporterade Shifa-sjukhuset, som är det största i Gaza, i stället att det arbetade med 150 procents kapacitet. Till en början har Shifa-sjukhuset 800 sängar, och nu tillkom ytterligare cirka 400.
Skapar tvivel
Men det är just detta – att antalet sårade sannolikt är för högt, vilket i sin tur innebär att antalet dödade också är för högt – som väcker misstänksamhet bland experter på området.
– Jag kan inte förklara avvikelsen här, säger professor Michael Spagat vid Royal Holloway University i London. Han är en av världens ledande experter på dödsoffer i krig och leder organisationen Every Casualty Counts, som arbetar för att visa värdighet för krigsoffer i världen.
Just på grund av att stridande parter ofta manipulerar förlustsiffror har forskare utvecklat sådana statistiska beräkningar som vi nu tittar på. Professor Spagat befarar att Hamas kan ha gått så långt som att göra en lista som inte motsvarar den verkliga situationen på marken i Gaza.
– Det kan vara så att listan har manipulerats och att namn har lagts till som inte borde ha varit där, säger Spagat. Organisationen han leder, Every Casualty Counts, registrerar alla världens krigsoffer för att ge dem både en identitet och en form av sista värdighet.
Politisk lista
Det är tydligt att Hamas har politiska mål med sin officiella lista. Khaled Atef Abu Shuiab, som nämndes i början, var enligt Hamas 23 år gammal och finns med på listan. Men Hamas gör ingen skillnad mellan civila och militanta, en distinktion som är avgörande i alla krig. 23-åringen är i en ålder där han kan ha varit en krigare för de militanta grupperna Hamas eller Islamiska Jihad.
Men omvärlden vet ingenting om det. Istället är han bara ett namn bland andra namn, vilket sedan förstärker just det intryck Hamas vill skapa – att det praktiskt taget bara är civila som dödas i detta krig.
Andra experter har också analyserat Hamas lista och kommit fram till liknande slutsatser: Att Hamas officiella lista måste vara manipulerad.
Professor Abraham Wyner, statistiker från Wharton University i USA, har gått igenom siffrorna, och under den undersökta perioden såg han ett mycket misstänkt fenomen: Antalet dödade ökade med cirka 270 per dag, en konstant som han anser vara otänkbar i ett krig. Professor Wyner antar att Hamas då i förväg hade bestämt att antalet rapporterade mord skulle öka med 270 per dag, och för att upprätthålla denna siffra ”fylldes den på” med nya kvinnor eller barn. Men så kom ett nytt statistiskt problem:
För plötsligt blev fördelningen mellan mördade kvinnor, män och barn, sa Wyner, helt osannolik.
Hamas rapporterar att 70 procent av de dödade är kvinnor och barn, men har också sagt att 20 procent är krigare. Detta blir omöjligt om inte Israel på något sätt knappt dödar civila män alls. Eller så måste det vara så att Hamas hävdar att praktiskt taget alla män i Gaza är Hamaskrigare”, skrev Wyner i en artikel i januari.
Den andra rapporten
Tecknen på manipulation är många; En annan kunde ses i en rapport i december från den Genève-baserade Internationella Rödakors- och Rödahalvmåne-federationen.
Den 11 december, när Hamas hävdade att knappt 20 000 hade dödats, rapporterade federationen – baserat på information som den hade fått från Gazas Röda halvmåne – att ambulanserna i Gaza hade evakuerat 11 000 människor, varav 3 500 döda, till sjukhusen.
Visserligen kan sårade och dödade också ha transporterats i till exempel civila bilar, och sårade har dött efter ankomsten till sjukhusen. Men det stora gapet – från 3500 dödade enligt Röda halvmånen till runt 20 000 dödade enligt Hamas – är samtidigt ändå osannolikt stort.
Ingen bör dock bli förvånad över sådana resultat. Att siffrorna för krigsoffer manipuleras är inget nytt för professor Erica Charters, historiker som forskar om krigssiffror vid Oxfords universitet.
Siffror är politik
– Vi tror ofta att siffror är något neutralt som står över en konflikt, men de är istället en del av konflikten. Hon har tittat på krig ända tillbaka till de brittiska och franska imperierna på 1700-talet.
– Det är helt klart att siffrorna är avsedda att stödja politiska åsikter. I stället för att ge oss svar blir de verktyg som används i debatterna, säger hon.
Förutom statistiska beräkningar som vi sett tidigare har forskarna utvecklat ett antal metoder där de sedan på egen hand kan försöka få fram mer tillförlitliga siffror. En metod går ut på att man kommer efter att kriget är över och försöker räkna antalet nya gravar på gravplatserna.
Repressiv regim
Under sina 17 år vid makten har Hamas dock aldrig anammat vare sig öppenhet eller yttrandefrihet, och palestinierna har förtryckts brutalt. Ingen öppen opposition har tolererats. För att ha förtroende för Hamas antal i detta krig måste man anta att en extremt antidemokratisk islamistisk grupp faktiskt plötsligt anammar en nyvunnen öppenhet.
”För att ha förtroende för Hamas antal i detta krig måste man anta att en extremt antidemokratisk islamistisk grupp faktiskt plötsligt anammar en nyvunnen öppenhet.”
Kanske är det i dag uppenbart för de flesta att Hamas åtminstone har ett intresse av att överdriva dödssiffrorna. Hamas höga dödstal har otvivelaktigt lett till en stark diplomatisk isolering av fienden Israel, och inte minst till internationella påtryckningar för en vapenvila som sedan kommer att lämna Hamas som den fortfarande styrande makten i Gaza trots massakern i oktober.
Dessutom får man inte glömma att förlustsiffrorna tidigare ofta har överdrivits i den palestinsk-israeliska konflikten. Det kanske mest kända exemplet är det som då kallades Jeninmassakern på Västbanken 2002. Samtidigt som dramat utspelade sig rapporterade fredsförhandlaren Saeb Erekat att minst 500 palestinier hade dödats i Jenin.
Ahmed Abdel Rahman, en annan palestinsk ledare, sa snart att Israel hade dödat flera tusen människor i vad som beskrevs som en stor massaker. Det visade sig senare att 52 palestinier hade dödats i Jenin, och av dessa var 30 militanta aktivister. Dessutom dödades 23 israeliska soldater.
FN-godkännande
Den främsta anledningen till att Hamas dödssiffror idag ändå har fått fotfäste i världen har dock en konkret förklaring – och det är att både FN och ledande människorättsorganisationer som Human Rights Watch har gått i god för dem. Båda organisationerna har hävdat att Hamas förlustsiffror i tidigare krig har visat sig vara tillförlitliga. Och därmed ska man kunna lita på dagens siffror.
Men tyvärr är detta i bästa fall en manipulation och i värsta fall en ren lögn och ett missbruk av moralisk auktoritet.
Både FN och människorättsorganisationerna är fullt medvetna om att det aldrig har varit möjligt att under Hamas diktatoriska regim genomföra oberoende undersökningar av förlustsiffrorna efter tidigare krig. Varför både FN och människorättsorganisationer skulle se det i sitt intresse att stödja extremiströrelsen Hamas figurer blir en fråga som nu absolut kräver ett svar.
Rami Aman är en välkänd palestinsk politisk aktivist från Gaza. Han bekräftar också att det inte har varit möjligt att under Hamas vakande öga genomföra oberoende undersökningar i den palestinska kustremsan.
– Det finns inga tillförlitliga siffror från något av krigen. Ingen oberoende organisation har kunnat gå in i Gaza och fritt kontrollera Hamas tal. Så vi har inga tillförlitliga siffror på hur många som dödats i krigen, säger Rami Aman.
Den 46-årige palestiniern Aman kastades i fängelse av Hamas i april 2020, och hans brott var att han öppet uttryckte en önskan om fred med Israel, vilket är förbjudet under den islamistiska regimen i Gaza. Efter frigivningen flyttade han till Egypten 2021.
– Jag är i Kairo, men mitt hjärta är i Gaza, säger han.
Men just på grund av att Hamas siffror idag framstår som mer och mer manipulerade, publicerade till och med det välrenommerade amerikanska nyhetsmagasinet The Atlantic nyligen en artikel med rubriken ” The UN’s Gaza statistics make no sense”. I artikeln lyftes det fram som ”pinsamt” att FN valde att stödja siffrorna från en ”totalitär grupp”.
Ett typiskt annat exempel på hur FN ofta okritiskt vidmakthåller Hamas dödssiffror var mordet på den Gazabaserade journalisten Mustafa Ayyash. Den 14 december förra året publicerade FN:s OCHA ett pressmeddelande om att Ayyash, tillsammans med åtta av hans familjemedlemmar, hade dödats i ett israeliskt bombardemang av hans hem i flyktinglägret Nuseirat. Israel fördömdes i starka ordalag för mordet. Några månader senare, den 21 april i år, kunde dock österrikisk polis rapportera att Ayyash hade blivit arresterad – högst levande – i Wien.
Men även efter att FN förra månaden plötsligt sänkte dödstalen från 35 000 till cirka 24 000 döda, har världsorganisationen ett förklaringsproblem. Anledningen till att många tusen togs bort från listan var att de aldrig hade verifierats som döda. De hade lagts till på Hamas lista bara för att någon på fältet hade rapporterat att de sett dem döda. Och detta ansågs inte tillräckligt trovärdigt av FN.
Men sedan hände något märkligt. Bara några dagar efter nedjusteringen beslutade FN att justera tillbaka siffran till cirka 34 000 döda. Vad de nu sa var att de ändå antog att omkring 10 000 människor låg döda djupt under rasmassorna runt Gaza.
Men om det inte var tillräckligt tillförlitligt för att acceptera vittnesmål från de dödade som hade setts, hur kunde FN i ett nafs fastställa och lägga till 10 000 dödade under spillrorna utan några som helst konkreta bevis? Denna utomordentliga krumbukt påminner mer och mer om ren manipulation, nu från FN:s sida.
Allvarliga frågor
Men när Hamas dödssiffror har varit den främsta orsaken till växande ilska i världen, måste dessa många tecken på manipulation skapa nya frågor som bör besvaras. Varför valde FN att stödja den islamistiska rörelsen Hamas siffror när till exempel det internationella samfundet visar betydligt större skepsis mot dödstalen från Ryssland, talibanerna eller IS?
En annan intressant fråga är varför andra konflikter i Mellanöstern inte på något sätt skapat liknande ilska i väst. I grannlandet Syrien har över en halv miljon människor dödats de senaste åren, och i Jemen, ett annat krigshärjat land i Mellanöstern, har över 370 000 dödats, inklusive 80 000 svältande barn. Men man har aldrig sett några liknande stora demonstrationer i London, Paris eller Oslo mot dessa krig.
Dominerande global agenda
Slutresultatet kan bli att en manipulerad dödssiffra från Hamas har tillåtits dominera en global agenda i åtta månader.
Av alla, har en fundamentalistisk islamistisk rörelse tillåtits dominera detta hörn av världspolitiken. Dessutom utlöste detta en våg av hat mot judar, som västvärlden förmodligen inte sett sedan 1945.
Vi kanske aldrig får veta hur många människor som faktiskt har dödats i Gaza.
Men avsikten med denna artikel är naturligtvis inte att underminera det enorma lidandet i Gaza. Det råder ingen tvekan om att antalet dödade är tragiskt högt.
Rent journalistiskt är det dock naturligt att alltid ifrågasätta myndigheternas statistik eller uttalanden, ett behov som inte minskar när myndigheten är direkt antidemokratisk. Dessutom finns det ingen respekt för de döda, om listan inte på något sätt är tillförlitlig.
Men det går också längre än så.
Professor Spagat, som har sett det som sin livsuppgift att visa värdighet för världens krigsoffer, säger att krigets verkliga grymhet aldrig kan komma fram helt och hållet om inte en grundläggande trovärdighet garanteras.
”Varje dödsfall i en väpnad konflikt bör erkännas individuellt. Det är vad vi försöker göra. Det handlar om att minnas varje individ, säger professorn.
