I maj 1967 inledde arabstaterna Sexdagarskriget när Egyptens ledare, Gamal Abdel Nasser, beordrade FN-styrkan UNEF, som funnits i Sinai sedan 1956, att lämna området. Egypten stängde Tiransundet för israelisk fartygstrafik, vilket var en krigsförklaring. Den 30 maj slöt Egypten och Jordanien en försvarspakt med det gemensamma målet att utplåna Israel. Den 5 juni 1967 gick Israel till motanfall.
De libanesiska anfallen mot Israel
Säkerhetsrådets resolution 1559 från 2004 uppmanar till ”upplösning och avväpning av alla libanesiska och icke-libanesiska miliser”, sedan Syrien ockuperade Libanon. Trots det ökade terrororganisationen Hizbollah, med stöd av Iran och Syrien, sitt grepp över Libanon och det existentiella hotet mot Israel.
Säkerhetsrådets resolution 1701 från 2006 kräver att södra Libanon ska vara fritt från väpnade styrkor förutom de libanesiska väpnade styrkorna och styrkor från UNIFIL (FN). FN skulle garantera att Hizbollah inte hade tillträde till området söder om Litanifloden, som flyter norr om gränsen till Israel.
Framför ögonen på UNIFIL
Men framför ögonen på UNIFIL:s väpnade styrkor har Hizbollah byggt tunnlar i anslutning till gränsen mot Israel, avskjutningsramper och annan militär infrastruktur i ett område UNIFIL ansvarar för. Det är samma mönster som vi sett med UNRWA på Gazaremsan, där Hamas bokstavligt och bildligt infiltrerat FN. I Libanon har Hizbollah i princip jagat bort den libanesiska armén och har vapenförråd, attacktunnlar och raketramper i tidigare hem. Dessa hem är därmed militära mål.
När Israel besvarar Hizbollahs eld från posteringar i närheten av UNIFIL:s bevakningspositioner kastar UNIFIL skulden på Israel, när det i själva verket är UNIFIL som varken rapporterat eller hindrat Hizbollahs brott mot säkerhetsrådets resolutioner.
