Hamas attack mot södra Israel den 7 oktober, och efterföljande strider från Hizbollah i norr, tvingade upp till 250 000 israeler att fly från sina hem i södra och norra Israel. Nu har raketattackerna från Gazaremsan i stort sett avtagit i söder, så många har börjat flytta hem igen där.
I norr finns det dock för närvarande inte mycket hopp om att de evakuerade kommer att kunna återvända hem inom en snar framtid. Hotet från Hizbollah är stort och raketer kommer nästan dagligen. 80 000 har evakuerats från sina hem i gränsområdena mot Libanon.
Redan dagen efter massakern den 7 oktober, när 3 000 Hamasterrorister stormade in i södra Israel, dödade omkring 1 200 människor och tog över 250 som gisslan, började den libanesiska terrorgruppen Hizbollah skjuta raketer mot norra Israel. Sedan dess har de avfyrat flera tusen raketer från Libanon mot Israel.
Tio israeliska soldater och sju civila har dött i Hizbollahs raketattacker. Dessutom har dussintals skadats, många av dem allvarligt. Men det är inte bara missilerna som utgör ett hot. Många fruktar också att Hizbollah kommer att infiltrera israeliska städer och genomföra en massaker, som Hamas gjorde den 7 oktober.
Israel har försökt använda diplomatiska påtryckningar för att övertala Hizbollah att dra sig tillbaka från sin gräns mot Israel, men hittills utan framgång. Försvarsminister Yoav Gallant sade att de israeliska försvarsstyrkorna koncentrerar sig på Gaza just nu, men att Israel kommer att avlägsna Hizbollah från gränsen med våld om diplomatin inte lyckas.
Än så länge finns det inte mycket som tyder på att de 80 000 evakuerade kommer att kunna återvända till sina hem inom en snar framtid. Många av de evakuerade har nu tillbringat över fem månader i trånga hotellrum, som används för att inhysa internflyktingarna. Andra har hyrt en ny bostad eller bor hos familjemedlemmar eller vänner.
Ingen av de evakuerade i norr vet när de kommer att kunna återvända hem. Och alla är inte säkra på om de någonsin kommer att återvända. Michal Nidam, en skolkurator, har levt med hotet om raketer under en stor del av sitt liv under sin uppväxt i Kiryat Shmona.
“Jag vill inte att mina döttrar ska växa upp som jag gjorde. Jag har haft ångest sedan jag var liten. Jag brukade sova med fingrarna i öronen, under sängen och många gånger sov jag med skor och kläder på för att vara redo att fly, säger hon.
Familjen bor nu på ett hotell i Tiberias i Galileen. Hennes två tonårsdöttrar delar ett rum, medan hon delar rum med sina två yngsta döttrar. Dessutom är rummet fyllt med kläder, personliga tillhörigheter och en liten hund.
De gör det bästa av situationen, men det är inte alla familjer som klarar av att leva så här länge. Evakueringen har också lett till att många familjer splittrats. Medan Nidams mamma har sökt skydd i Jerusalem har hennes 85-årige pappa vägrat att lämna sin hemstad. Nidams man och flera bröder är också kvar i Kiryat Shmona, där de arbetar för en frivillig räddningsgrupp.
Omkring 3 000 av de 22 000 invånarna i Kiryat Shmona är kvar i staden, antingen för att de har valt att göra det eller för att de har viktiga jobb som måste utföras.
Och även om framtiden för invånarna i norr är osäker, återgår livet långsamt till det normala i södra Israel. I staden Sderot, den största staden nära Gazaremsan med 30 000 invånare, har skolorna startat igen och affärerna har öppnat igen. I flera av kibbuterna längs gränsen till Gaza har många börjat bygga upp de förstörda husen igen.
Men i norr befarar många att det kan dröja mer än ett år innan de kan flytta hem igen.
