Extremismforskaren Cato Hemmingby har skrivit ett läsarinlägg i Forsvaretsforum där han bedömer hur den israeliska försvarsmaktens (IDF) markinsats på Gazaremsan har gått så långt. Han skriver att IDF lyckades dela upp Gazaremsan mellan norr och söder på ett bra och kontrollerat sätt.
Han skriver att stadsruiner på Gazaremsan vittnar om slagkraften i luften och på marken och att IDF måste minimera sina egna förluster. Ingenjörselement längst fram är centrala för att röja framryckningsvägar från minfällor och tunnlar. Bepansrade bulldozrar öser upp den lösa jorden och skapar vallar som IDF-styrkorna kan flytta sig bakom och stanna kvar på ett säkert sätt.
Hälften av Hamas bataljoner upplösta
På vissa håll har det varit hårda strider, men på många håll har motståndet varit oväntat svagt. Hamas har, liksom 2014, misslyckats med att utnyttja sina pansarvärnsförmågor i viss utsträckning och IDF bedömer nu att hälften av Hamas bataljoner har upplösts, skriver Hemmingby.
I takt med framryckningen i Gaza har IDF för internationella medier och andra kunnat dokumentera hur Hamas använder sjukhus, skolor och moskéer för militant verksamhet, något media tidigare har varit avvaktande till.
Raketbeskjutning mot Israel har fortsatt, men volymen har minskat och kommer att minska ytterligare med ökad territoriell kontroll över Gaza.
Hamas systematiska användning av mänskliga sköldar
Vad Israel inte har lyckats tillräckligt bra med är att begränsa civila offer på Gazaremsan och här är orsakssambandet komplext. Kommandocentraler, baser och tunnlar vid skolor, moskéer och sjukhus beskrivs. Detsamma gäller raketuppskjutningar från tätbebyggda områden, och användning av civila som mänskliga sköldar, skriver Hemmingby.
Hamas har fortsatt missbruket av civila objekt som har rätt till särskilt skydd i krig, och spelar på omvärldens reaktion på civilt lidande – som kommer oavsett vad IDF gör för att undvika detta.
Alla händelser utreds i efterhand
Hamas satsar på att internationella påtryckningar kommer att stoppa IDF innan Hamas är alltför reducerat. Påståenden om att Israel bryter mot internationell lag kom tidigt även denna gång. Experter på internationell rätt i väpnade konflikter, som Cecilie Hellestveit och Camilla Guldahl Cooper, har dock varit mer avvaktande.
Som Janne Haaland Matlary påpekar finns det också en betydande skillnad mellan den systematiska massakern av oskyldiga civila, och civila offer till följd av bombningar i en militär operation. I princip ska varje enskild händelse utredas och det kan ske först efter krigets slut. Det vi med säkerhet vet är att Hamas inte följer några regler, förklarar Hemmingby.
Israels huvudmål inte uppnådda än
Även om IDF:s militära kampanj hittills verkar framgångsrik, har Israels huvudmål ännu inte uppnåtts. Hamas har makten, toppledarna bakom massakern den 7 oktober lever, de flesta gisslan är fortfarande i fångenskap och raketer skjuts fortfarande in mot Israel.
IDF-operationen kommer därför att fortsätta. Den har ett brett stöd i den israeliska befolkningen, som lever i ett annat narrativ än resten av västvärlden. Jag ser själv att israelisk media nästan uteslutande fokuserar på massakern den 7 oktober, de bortförda och deras egna styrkor i Gazaremsan.
Massakrerna i Israel inte fokus i väst
Utanför Israel handlar det om det civila lidandet och den humanitära situationen på Gazaremsan. Terrorn från den 7 oktober verkar mer bakom oss, skriver han.
Slutligen frågar sig Hemmingby om Israel kunde ha gjort något annorlunda i kriget. Många människor utanför konfliktområdet har begränsad kunskap om aktörerna och förståelse för det övergripande sammanhanget och hur IDF kämpar. Undertecknade har inte heller registrerat att politiker, kommentatorer i media eller andra har presenterat alternativa tillvägagångssätt som IDF kunde ha valt, med de övergripande målen intakta, skriver han och fortsätter:
Inga andra sätt att bekämpa Hamas
Det finns förmodligen inga andra sätt att bekämpa Hamas på för att uppnå den nödvändiga säkerheten för Israel. Uppenbarligen drabbas oskyldiga civila mycket hårt, men Hamas var medveten om detta när de genomförde massakern den 7 oktober – och det är där ansvaret ska läggas.
