Sveriges Radio (SR) och Sveriges Television (SVT) använder ofta begreppet ”ockuperat” eller ”ockuperade palestinska territorier” om de områden som ligger utanför stilleståndslinjerna från 1949. Det var hit den lilla nybildade israeliska armén lyckades mota bort de anfallande arméerna från Libanon, Syrien, Saudiarabien, Transjordanien, Irak och Egypten.
Anmälningar mot SR
Tre anmälningar av det i sammanhanget använda begreppet ”ockuperat” har skickats till Granskningsnämnden av Mikael Heinig. Han anser att begreppen i inslagen är ”missvisande och strider mot kravet på saklighet”.
SR:s reporter Cecilia Uddén uttalade sig i P1, Studio Ett den 9 april 2019 att ”Tel Aviv är ju med sin fantastiska strand och sina gayvänliga barer en stad som ibland kallas bubblan eftersom man faktiskt inte ser ockupationen härifrån det är sju mil till Gaza”. Heinig menar att då det inte finns någon israelisk militär i Gaza, är det ingen ockupation.
I programmet ”Radiokorrespondenterna” i P1 den 14 november 2021 använder SR:s reporter Cecilia Uddén åter termen ”den ockuperade Västbanken”. I programmet Godmorgon Världen citerar producenten Uddén en Gazabo: ””En man säger till och med att han önskar att Israel kom tillbaka och ockuperade Gaza på nytt militärt. Vi hade det bättre när israelerna var här säger han, men det får jag inte spela in.” Inte ens Gazabon verkar anse att Israel ockuperar Gazaremsan.
Det sista exemplet är Uddéns rapport ”Blodig attack utanför synagoga i Jerusalem” den 28 januari i år. Här anser hon att östra Jerusalem är ”en bosättning som är olaglig enligt internationell rätt”.
Medan Egypten ockuperade Gazaremsan 1948–1967, ockuperade Transjordanien illegalt i ett anfallskrig Judéen och Samarien under samma period. Ingen av dem hade någon laglig rätt till områdena och ingen av staterna gav de lokala araberna något självbestämmande.
Mikael Heinig stöder sig på ett antal folkrättsexperter, när han redovisar argumenten för att internationell lag ger Israel rätt till Judéen och Samarien / Västbanken, Gaza och Golan.
Nationernas Förbund 1920
Nationernas Förbund (NF) var det internationella organ som från 1920 bistod både judar och araber i Mellanöstern att kapa egna nya stater. Det fortfarande giltiga beslutet fastställer ”etablerandet av ett nationellt hem för det judiska folket i Palestina”.
1921 gav Churchill 77% av Palestina till Al-Hussein för att bilda Transjordanien, men 1922 fastslog NF att ”inget av Palestinas territorium skall ges eller utlånas till, eller på andra sätt placeras under kontroll av, någon annan främmande makts regering”.
Dessutom skall man ”underlätta judisk invandring … och skall uppmuntra … täta judiska bosättningar på land, inklusive statlig mark och ödeland …”.
Förenta Nationerna 1945
FN:s stadga från 1945 fastslår i artikel 80 att rättigheter som stater och folk tidigare har beviljats genom existerande internationella juridiska avtal, inte förändras av FN-stadgan. Med andra ord – NF:s legalt bindande beslut 1920 att skapa Libanon, Syrien, Irak, Transjordanien och ”ett nationellt hem för det judiska folket i Palestina” fortfarande gäller för samtliga av dessa länder, även för Israel.
NF:s beslut att ”underlätta judisk invandring … och … täta judiska bosättningar på land, inklusive statlig mark och ödeland …” fortfarande gäller som internationell rätt för hela palestinamandatet genom FN-stadgans artikel 80.
Det förkastade delningsförslaget 1947
Den 29 november 1947 antog FN:s generalförsamling med 2/3 majoritet resolution 181 som föreslog ytterligare en delning av Palestinamandatet. Nu skulle den judiska staten få 13% av det ursprungliga mandatet.
Alla arabiska länder motsatte sig en delning och nekade det judiska folket ett eget land på sin historiska mark. Araberna förkastade därmed tanken på att dela området ”mellan floden och havet” i en judisk och en arabisk del. De vägrade redan då en två-statslösning.
Eftersom FN:s generalförsamling inte stiftar internationell lag, kvarstår NF:s beslut från 1920 att ”inget av Palestinas territorium skall ges eller utlånas till, eller på andra sätt placeras under kontroll av, någon annan främmande makts regering”.
Utis Possidetis Juris
Den internationella lagen Utis Possidetis Juris, innebär att ett nytt land får samma gränser som den förra legala entiteten. Ett exempel är Ukrainas återbildande 1991. Ett annat exempel är Israels återbildande den 14 maj 1948, där Storbritannien var den förra legala entiteten. Internationell lag gäller lika för alla länder.
När Transjordanien och Egypten illegalt genom ett anfallskrig 15 maj 1948 ockuperade de israeliska områdena Judéen och Samarien samt Gazaremsan, ändrar det inte internationell lag. När de inleder ett nytt krig mot Israel 1967, återtar Israel sin egen mark. Man kan inte ockupera något som man redan äger. Att ockupationsmakten Jordanien döpt om området till Västbanken, ändrar inte Jordaniens brott mot internationell lag.
Osloavtalen 1993 och 1995
Ett avtal mellan två parter kommer alltid folkrättsligt först i rättsordningen. Därför är Osloavtalet (1) från 13 september 1993 och Osloavtalet (2) från 28 september 1995 mellan Israel och PLO överordnat FN-stadgan från 1945.
Avtalet innebär bland annat att PLO i princip har all civil rätt på 40% i Judéen och Samarien / Västbanken, medan Israel har all civil rätt på 60% (område C). Militär kontroll har Israel över hela området, enligt avtalet som Arafat och Rabin undertecknade. Inget i avtalen beskriver att Judéen, Samarien, östra Jerusalem / Västbanken och Gaza skulle vara ockuperat.
Israel beslutar enligt avtalet om byggtillstånd i område C. När Sverige och EU betalar för olagliga palestinska byggnationer i område C, bryter vi mot internationell rätt. Samtidigt bryter de betydligt färre olagliga judiska byggnationerna inom område A och B, också mot Osloavtalen.
Gazaremsan 2005
Alla 8 000 judiska invånare och all israelisk militär lämnade Gazaremsan redan 2005. Premiärminister Sharon var den enda som hade laglig rätt att ge bort något av Israels territorium till PLO.
Inget annat land beskylls för att ockupera ett område, där man inte har militär. Egypten och Israel kontrollerar att vapen inte förs in i krigsområdet, men det är bara Israel som felaktigt beskylls för att ockupera ett område de har avsagt sig. Dubbla standard är ett kriterium på antisemitism enligt IHRA.
Svenska regeringen 2014
De enda EU-länder som erkänt Palestina som en stat är Sverige och Cypern, vilket var ett politiskt ställningstagande utan stöd i internationell rätt. Om Sverige anser att fredsavtal ska slutas efter förhandlingar mellan parterna, fick det ensidiga svenska draget motsatt effekt.
Rimliga minimikrav som kan ställas på en suverän stat är att man har kontroll över territoriet som man hävdar rätten till. Att territoriet är fastställt och att befolkningen verkligen bor på territoriet, är andra grundläggande krav som inte uppfylls. Palestinierna är heller inget folk, utan begreppet skapades efter Jordaniens misslyckade anfallskrig 1967. Slutligen har de ingen egen försörjningsförmåga, utan är helt beroende av bistånd. Att något president- eller parlamentsval inte har hållits sedan 2005 är något som också borde ha bromsat den dåvarande svenska regeringen.
Samma lag för alla
”Bara för att många länder och organisationer ljuger om den legala grunden för den judiska staten, blir lögnerna inte mer sanna”, menar Heinig i sin anmälan. Ekonomiska och storpolitiska intressen kan inte ändra på att internationell lag måste gälla lika för alla länder.
Hur gick det med anmälan?
Granskningsnämnden anser att det finns grund för ”benämnande av Västbanken som ockuperat”. Man stöder sig bland annat på en mening i uppslagsverket ne.se och att flera nyhetsbyråer och människorättsorganisationer använder termen om området.
Att termen ockupation återfinns i Haagkonventionen från 1907 och i fjärde Genèvekonventionen, tas också som skäl för att området skulle vara ockuperat.
EU:s och USA:s inställning liksom FN:s generalförsamlings resolution 242 och säkerhetsrådets resolution 2334 tas också som inteckning för att området är ockuperat.
SR:s självständighet från stat och politik
Att nämnden hänvisar till utrikesdepartementets åsikt är intressant då SR:s sändningstillstånd ger SR ”till uppgift att bedriva ljudradioverksamhet i allmänhetens intresse. Verksamheten ska … bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället.”
Antingen bryter SR mot sändningstillståndets krav på självständighet gentemot staten, eller så måste SR ändra beteckningen om en ny regering anser att ”omtvistat” är mer korrekt.
Omtvistade områden
Om den svenska regeringen inte vill ställa sig på någon av parternas sida i den legala och politiska tvisten om området, borde Sverige ändra benämningen till den neutrala beteckningen ”omtvistat område”.
Regeringen kan inte återta erkännandet från 2014, men man kan korrigera benämningen till “omtvistat område” i enlighet med den internationella beteckningen “disputed area“.
Detta signalerar att den juridiska tvisten mellan folken måste lösas genom att fredliga förutsättningslösa förhandlingar åter startar. Första steget är att parterna kan enas om att området är ”omtvistat”.
