SvD:s redaktör Carina Stensson vill inte låta MIFF bemöta grova, falska anklagelser mot Israel, som framfördes på SvD Debatt 17 november 2021. Läs artikeln och vårt svar här istället!
I en debattartikel i Svenska Dagbladet den 17 november 2021 framförde nio personer en kaskad av grava och felaktiga anklagelser mot staten Israel, oftast med svepande, stigmatiserande termer. Men det finns också, i en enda mening, kritik mot den självstyrande palestinska myndigheten, PA.
Inga demokratiska ledare i PA
Debattörerna skriver att PA befinner sig i ”en djup legitimitetskris och inte representerar folkets vilja”. Det är helt riktigt att demokrati eller välstånd för det lokala, arabiska folket inte varit något huvudintresse för någon av de tre ledarna för kriget mot en judisk stat. Hitlers allierade, mufti Haj Amin al-Husseini, arbetade intensivt för likvidering av judarna och ville upprätta en enhetlig arabisk nation över hela Mellanöstern. Efterträdaren Yasser Arafat satt vid makten i 35 år och Mahmoud Abbas har inte vågat ha något presidentval på 16 år sedan 2005. Abbas hade bara 14% stöd i en opinionsmätning i våras. Han ställde då in valet och skyllde på – just det – Israel.
Känn igen antisemitism
Enligt IHRA:s definition om antisemitism, som Sverige har antagit, tar den sig ”ofta uttryck i form av anklagelser om att judarna konspirerar för att skada mänskligheten och beskyllningar om judarnas skuld till ´varför saker går fel´”. Vidare är ”myten om en världsomfattande judisk sammansvärjning” ett klart exempel på antisemitism, liksom ”att hävda att existensen av en israelisk stat är ett rasistiskt verk” och att ”avkräva Israel ett uppträdande som inte förväntas eller avkrävs något annat demokratiskt land.
Konspirationsteorier i ny form
När Abdallah Maha och övriga debattörer påstår att Israel ”manipulerar det internationella samfundet” och ”har utvecklat en global strategi”, är det klassiska konspirationsteorier om extrem judisk makt och globalister. Felet ”att inget annat land i EU följde Sveriges exempel”, skyller de på Israels korrekta kritik mot Sveriges förre utrikesminister Margot Wallströms antisemitiska uttalande. Hon ansåg att när Israels poliser skyddar civila från terrorattacker utförde de ”utomrättsliga avrättningar”, vilket hon inte beskyllde varken svenska eller andra länders poliser för, i liknande situation.
Men anledningen till att ingen västerländsk demokrati följt efter Sverige, är att ett område som varken har kontroll över sina medborgare eller ett landområde utan definierade gränser, har rivaliserande miliser, inte kan försörja sig och inte har val till president, parlament eller lagstiftande församling på 16 år, – inte är moget för att betecknas som en suverän stat. Och detta beror inte på Israel. Men författarna har framfört påståenden som är antisemitiska enligt IHRA.
Var finns demokratin?
Grundläggande medborgerliga rättigheter som allmänna val, en lagstiftande församling, demonstrationsfrihet och en fri media förekommer inte i palestinskstyrda områden. Premiärminister Stayyehs styrkor slog nyligen ihjäl den arabiske politiske aktivisten Nizar Banat, som vågade ha en avvikande åsikt.
I Israel är de däremot trygga i skydd av en stark yttrandefrihet och en helt självständig domstol. Araber sitter som domare i Högsta domstolen och det muslimska brödraskapets parti Ráam sitter i regeringen, samtidigt som partiet är totalförbjudet i det arabiska grannlandet Egypten. Israel är en sann demokrati, som har samma rätt som andra suveräna stater att försvara sig.
Internationell rätt till judisk stat
Fakta om judiska folkets rätt till en stat i sitt historiska hemland befästes i San Remodeklarationen 1920, då även Nationernas Förbund skapade internationell rätt för en judisk stat, även om området minskades med 78%. Detta beslut fördes över till FN, men de lokala araberna och omgivande stater vägrade godta den internationella rätten för det judiska folket.
Delningsförslaget i generalförsamlingens resolution 194 förkastades av araberna, men accepteras av judarna, trots att ytan nu endast blev 14% av ursprungligt beslut. Och på den vägen är det. Araberna har förkastat alla fredsförslag som lagts fram.
En enda judisk stat
De palestinska ledarna har hittills vägrat allt annat än en utradering av den judiska staten Israel. Arafat och Abbas accepterade kanske att de var tvungna att förhålla sig till en stat som heter Israel, men de vägrar att den kan ha ha en judisk majoritet och identitet Det finns 22 arabiska och 57 muslimska stater, men de förvägrar det judiska folket en enda egen stat på sin historiska mark.
Arabernas etniska rensning av judar
Område A och B är etniskt rensat från judar, men PA kräver själva ”rätten till återvändande” för alla araber som har förfäder som bodde i Israel 1948. Det finns det inte juridiskt stöd för. Majoriteten av israelerna härstammar från de cirka 1 miljon judar som drevs ut ur Mellanöstern och Nordafrika under det senaste seklet. Deras ättlingar utgör en majoritet av Israels judar, men kan heller inte återvända till de arabstater de fördrevs ifrån. Men om detta är det tyst.
PA:s oavvisliga krav utraderar Israel
PA:s ”oavvisliga krav” om att 5–7 miljoner araber ska få invandra till Israel skulle demografiskt utradera det demokratiska, judiska Israel. Dessa ”UNRWA-flyktingar” är ett av FN skapat problem. Men Israels judar kan naturligtvis inte begå kollektivt självmord genom att acceptera detta. Kravet hindrar effektivt alla fredsförslag.
Abbas erbjöds 2008 hela 96% av det omdiskuterade området, men svarade inte ens. PA verkar inte alls vilja ha fred. De vill utradera den judiska staten.
PA har en lång tradition av att delegitimera Israels och judarnas folkrätt till en egen stat. De har skapat en internationell BDS-rörelse, just för att delegitimera Israels rätt att försvara sig från angrepp och skyldighet att försvara sin befolkning. Men tyvärr är inte ens en del FN-organ och icke-bindande resolutioner så mycket bättre.
Fredliga NGO:er verkar fritt
Debattörernas försök att vifta bort antisemitismen bland palestinier säger mycket om deras egen inställning till rasism mot judar. PA:s demonisering av judar och Israel är ett avgörande hinder för fred generationer framåt. Det måste accepteras som ett problem. Är alla 140 så kallade icke-statliga organisationer (NGO) verkligen fristående från PA och utan antisemitisk agenda? Inte alls. Stadgar kräver lydnad till PA och man förbinder sig till BDS. Allt som kan innebära normalisering eller förståelse mellan folken är förbjudna. Men det är när samma personer sitter i både en NGO och i terrororganisationen PFLP eller Hamas, som Israel har både rätt och skyldighet att ingripa. Israel varken kan eller vill tysta kritik, genom att informera om att 6 av 140 NGO:er har terrorkopplingar. De andra 134 kan verka helt fritt!
Vissa lögnaktiga kodord försöker Israels fiender kleta ner dem med; kolonisering (Israel är judarnas hemland, ingen koloni), apartheid (2 miljoner araber, druser och kristna har fulla medborgerliga rättigheter), ockupationsmakt (Israels ockupation är legal pga Egyptens och Jordaniens anfallskrig 1967), al-Aqsamoskén är hotad (ett arabiskt stridsrop som lett till många pogromer och upplopp), brott mot internationell rätt (säkerhetsrådets resolution 242 ger Israel rätt att behålla områden som tagits i försvaret 1967) osv.
PA skapar “fakta på marken”
Ett annan falsk kliché är ”fakta på marken”. Osloavtalen mellan PLO och Israel gav palestinierna rätt till civilt självstyre i område A och B, där de kan bygga bostäder, skolor och sjukvård. Men i område C är det Israel som beslutar om byggnationer.
Trots detta är det PA som bygger 10 000 illegala byggnader, mot Osloavtalen, i område C med ekonomiskt stöd av Sverige och EU! Det är palestinierna som etablerar fakta på marken, medan Israel har rätt att låta sin befolkning återkomma, där de bott i flera tusen år. När Abdallah, Shtaya, Barghouti, Husseini med flera påstår att Israel ”etablerar fakta på marken”, är det fel – det är PA.
Fredsprocessen är just nu död
Att fredsprocessen är död, är vi dock enig om. Den andra intifadan som Arafat startade 1990, efter Osloavtalen, och som krävde 1095 israeliska och 2500 palestinska liv, gjorde att många israeler förstod att man aldrig skulle få en avtalad fred. Man blev tvingad att bygga bort terrorangreppen med en separationsbarriär.
Det andra dråpslaget mot tron på en förhandlad fred med palestinierna, var resultatet av den totala israeliska eftergiften, när man lät PA ta över Gazaremsan. När man inte fick ett fredsavtal med PA, tvingade Israel själv ut alla judar. Resultatet blev förödande. En grym, islamistisk terrororganisation använder 2 miljoner civila som mänskliga sköldar när de urskillningslöst öser 10 000-tals raketer över Israels befolkning.
De vet att de själva inte kan utradera Israel, men syftet är att skapa hat mot judar och Israel, genom att få så många palestinska offer som möjligt. Utan Israels lagliga militära närvaro i Judéen och Samarien (Västbanken), skulle Fatah snabbt förlora makten till terrorrörelser. Kraften och hastigheten det sker på känner vi från Syrien, Irak och Afghanistan.
Hybridkrig mot Israel
Sammantaget är varken PA, Hamas, PFLP, Hizbollah, IS eller Islamiska Jihad intresserade av förhandlingar, fred eller mänskliga rättigheter. De bedriver ett hybridkrig mot Israel, där terrorangrepp och raketanfall varvas med BDS, demonisering, falska nyheter och hatpropaganda i syfte att än en gång försöka förinta det judiska folket. Den arabisk-israeliske journalisten Khaled Abu Toameh lägger den största skulden på västländer, som stöder en korrupt, odemokratisk palestinsk myndighet. De som stödjer dem, bär bara ett ansvar – de slipper själva att drabbas.